Skriet från den föräldraledige....

Ibland blir jag att känna mig så frustrerad att jag bara skulle vilja gå ut i skogen och skrika. Jag är ingen sådan där mamma som tycker att föräldraledighet är en dröm på små rosa moln. Visst är det mysigt och jag är väldigt tacksam för den generösa föräldraledighet vi har i detta land. Men min hjärna ( som känns som den håller på att förtvina) vill ha något mera. Den blir helt enkelt inte nöjd av att vara ett twentyfourseven för allt och alla i detta hem. Jag tar hand om barn, städar, tvättar, eldar, matar, lagar mat, plockar fram, plockar bort på bordet, diskar, plockar... och så håller det på om och om igen. Jag skulle ge mycket för att bara få vara för mig själv en stund och andas. Göra något som jag tycker är roligt och får energi av. Jag behöver intellektuell stimulans!

Ibland är det till och med så jag blir sur på min sambo om han vill kramas eller ge en godnattpuss för då har jag varit " allas" hela dagen. När jag äntligen är själv för första gången på hela dagen utan att någon tjatar, skriker eller kräver något av mig vill jag och orkar inte heller att ytterligare en person ska komma in i mitt lilla korta "andrum". Ni kanske tycker jag låter helt väck men det är så jag känner lite di och då beroende på hur dagarna vart.

Julen står för dörren och därmed hög ångestnivå för många. Försök att inte stressa upp er i onödan för då blir ångesten tyvärr värre, stressen har ju den inverkan på oss. Försök ta julen med ro. Jag vet att det inte är lätt med allt som julen innebär men försök stanna upp ett tag. Jag hoppas att mina älskade små barn ska somna tidigt en kväll. Då ska jag slå på en fejk julbrasa på dvd så vår tv får fungera som eldstad, ha en varm kopp glögg i handen, titta på vår vackra gran med alla fina dekorationer och försöka få en förnimmelse av den magi jag kände som barn när julen kom.

Om jag inte skriver något mer innan självaste julafton så önskar jag er en riktigt riktigt fin jul fri från ångest!