Denna dag började bra med en timmes härlig träning. Min sambo hade bjudit hem några vänner till eftermiddagen/kvällen på mat. När det var ca 1 h innan de skulle komma började jag känna ångest komma krypande. Jag blir så besviken på mig själv när jag märker att jag snäser åt både min stora tjej och min sambo om de på något vis "stör " mig lite för mycket när jag känner mig så. Undrar om det är den inre stressen och olust känslan som gör att det blir så? Tankarna liksom låser sig på att jag inte känner mig helt ok och små små ting som annars inte skulle röra mig i ryggen blir helt plötsligt jättestora störande moment och jag hugger som en kobra.
Imorrn ska kanske min sambos chef titta förbi, ingen hit för mig som ni kanske förstår. Men men ny dag nya möjligheter, det kanske går bra vad vet jag?
Min mormor är sjuk och har fått flytta till ett äldreboende. Idag har min mor och hennes bror varit och rensat/tömt en hel del av det sista i lägenheten. Mamma ringde och sa att hon bland annat hade tagit reda på en vit ganska stor gosdjurs tiger med svarta ränder åt mig. Larvigt? Näe inte alls.
Just den tigern har ett stort affektions värde hos mig. Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från min barndom men hur tigern hamnade hos mormor kommer jag så väl ihåg. Jag var uppe hos mormor ( hon bodde ganska långt ifrån oss då) och bodde där några nätter och vi var nere på stan och fick syn på en leksaksaffär som vi bestämde oss för att gå in i. På något vis lyckades jag övetala mormor att hon skulle köpa den tigern, inte åt mig utan åt henne själv. Sen den dagen har tigern alltid funnits hos mormor och det känns roligt att den nu ska få komma till mig. Han får nog flytta in i minstingens rum och förhoppningsvis få ett långt behagligt gosdjurstiger liv här hos oss.
Nu är det lång tid efter läggdags för en trött fobiker mitt i livet så .... god natt på er!
Vad mysigt det lät med tigern, han kommer att trivas bra hos er tror jag.
SvaraRaderaDet var ett tag sedan, läser dina inlägg, vill kommentera men hinner inte med allt jag vill för tillfället. Nåja, vet att det lättar lite på jobbet om en månad.
Gick aldrig på kalaset som var för ett par veckor sedan. Kom på att jag kunde välja att inte gå eftersom jag inte ville. Jag tänkte gå för att det förväntades att jag skulle gå. Glömmer ofta bort att känna efter vad JAG vill, låter mig styras av andras förväntningar. Tror det är ganska typiskt för oss känslomänniskor, samma typ som lätt får fobier. Sätter inte oss själva först.
Som förälder blir det ju verkligen så, barnen först i alla lägen. Svårt att sätta gränser för hur mycket man ska ge av sig själv. Skönt att läsa att du ändå gör saker på egen hand, tränar och shoppar ibland.
Jag har en lugn ledig helg framför mig. Mitt äldsta barn kommer till stan och ska sova hos mig. Det blir mysigt.
Önskar dig o familjen en skön och avkopplande helg, vi hörs!
Hej! Ibland är det så, mycket man vill göra och hinna med men tiden tycks aldrig räcka till. Januari brukar ju vara en h-vetes månad på många arbetsplatser och framåt februari brukar det ha lagt sig lite.
SvaraRaderaTycker du gjorde helt rätt som inte gick och faktiskt kände efter vad du ville. Det är nog inte så ofta vi gör det. Ibland kan det till och med vara så att i alla fall jag får dåligt samvete om jag hoppar över något som jag tror jag förväntas deltaga i. Näe man ska nog vara rädd om sig själv och sin tid och göra mer av det som ger energi och glädje.
Vad skönt med en ledig helg för dig och vad roligt att få lite kvalitets mystid bara ni två!
Hoppas jag inte låter som någon crazy shoppoholic här på bloggen? För så är verkligen inte fallet, jag gillar att shoppa men med måtta anpassat efter börsen :) Träningen är en jätteskön ensam stund i vardagen som gör att jag mår bättre.
Ha nu en superhärlig helg och ta hand om dig! Höres!