Nöjd med mig själv!

Idag har jag gjort något som jag vanligtvis mår mycket dåligt utav och har världens ångest inför. Jag har ansökt om en utbildning som jag är väldigt intresserad av att gå och blev kallad till intervju. Intervjun var på förmiddagen idag och jag hade intrycket av att det bara var jag och han som skulle intervjua mig som skulle ses, så var inte fallet. Väl på plats visade det sig vara ett konferensrum och vi var hela 10 stycken där. Det var skolsittning så jag valde att sätta mig på främre raden ganska långt åt vänster. Vi fick en  massa information men var och en fick också svara på frågor om varför man tror sig passa denna utbildning, vem man är, vad man gjort tidigare med mera.....HUA! Sådant här brukar vanligtvis sätta skräck i mig men hopp om min förvåning det gick bra! Det kändes jättebra att vara så väl förberedd som jag var eftersom jag trott att jag skulle på en intervju med bara en person och att intervjun skulle likna en anställningsintervju bara det att denna skulle handla om utbildning. Jag vet inte varför om det var att jag satt längst ut på hörnet och hade alla antingen till höger om mig eller på raden bakom, det gick jättebra! Mina svar kom fort och de var bra också, ingen tillstymmelse till rodnad eller hack i talet. Kanske är jag starkare? Kanske har jag kommit längre i kampen mot min fobi? Vad vet man? Jag ska absolut inte ropa hej än, imorgon kan jag vara tillbaka på ruta ett.

Jag kommer ihåg när jag gick i gymnasiet, jag brukade vara så nervös inför de muntliga redovisningarna att det kändes som jag hellre skulle vilja gå och spy. I undersökningar som gjorts har det visat sig att tala inför en stor grupp/församling väcker mer ångest hos oss än vad ett besked om en dödlig sjukdom gör. Visst är det sjukt? Vad vriden våra sinnen är och att ångest att tala inför grupp kan vara så djupt rotat hos oss.

Jag är nöjd med min prestation på mötet idag och ska försöka bevara detta färskt i minnesbanken att plocka fram de dagar då det går/känns mindre bra.

Trevlig torsdagskväll!