Måndagkväll. Jag har ju tidigare skrivit att jag har lite oklart vad gäller jobb till hösten då min föräldraledighet är slut, jag söker därför en del intressanta jobb. Alla jobb jag sökt skrämmer skiten ur mig på ett eller annat sätt, men man ska ju aldrig sluta utmana sig själv. Jag håller tummar och tår så hårt för ett utav dem, jag tror det skulle passa mig som handen i handsken!
Det har varit lite mycket nu på slutet på flera plan och det kommer efter nu känner jag. Jag är extra känslig eftersom jag kraschade för några år sedan i vad en del kallar för att " gå in i väggen " jag skulle nog vilja säga totalt jävla slut och dränerad på all energi och livsvilja/ utmattnings depression. Hur som helst gäller det att jag lyssnar till min kropp, känner så väl igen tecknen som kommer med lättretlighet och snäsighet, tryck över bröstet med mera. När detta kommer är det också lätt att jag blir sämre i min ångest, det går liksom hand i hand. Klarade dock besöket på den lokala mataffären bra idag, ångestnivå från 1 - 10 skulle nog bli en 2 så det var bra och skönt.
Nu tycker ni väl att jag trökar och velar men jag funderar fram och tillbaka kring att medicinera eller inte? Jag tycket verkligen det är jättesvårt!
Fler kommentarer efterlyses här på bloggen, jag älskar ju kommentarer både ris och ros är välkommet! Kom igen skriv till mig!
Hoppas ni får en fin vecka, jag tror inte jag har något speciellt läskigt denna vecka och det känns skönt. Ett mycket välbehövligt andrum efter mycket prövningar på slutet.
Kram till er alla.
Självklart håller jag tummen för dig. Är det meningen så får du jobbet som du vill ha. Absolut.
SvaraRaderaSå strongt av dig att du berättade för dina vänner om dina problem. Att göra det, tycker i alla fall jag, gör att man får distans till sina problem.
Även om det är jobbigt och det tar av ens krafter.
Jag känner som du. Att jag vill leva mitt liv. Att inte vara begränsad.
Man vill leva fullt ut. Livet är så kort...
Tycker du är duktig. Du gör det du vill göra och låter dig inte hindras av din fobi. Sakta sakta kommer de känslorna att försvinna tror jag.
Hoppas du har en skön Valborg, och en bra vecka!
Varm vårkram!
Hej Maria!
SvaraRaderaVad kul med en kommentar, blir lika glad varje gång. Håller med dig, att berätta tar liksom udden av det... Har tänkt kontakta dig och en till som brukar kommentera för att kanske styra upp vår tänkta träff men det går trögt. Jag måste ladda batterierna på de lugna stunder jag har i första hand men nu när våren kommer kanske energin kommer tillbaka för det skulle verkligen vara jättekul att ses!
Vårkram till dig också!
Hej
SvaraRaderaHittade din blogg via ÅSS.
Det är skönt för MIG att läsa om andra som har samma problem som mig själv. Det är verkligen mycket igenkännande! Blir också lite avis på dig som verkar ha kontrol över den sociala fobin, då jag själv inte alls har det, den är mer skenande och lever sitt egna lilla liv. Jag skulle hemskt gärna vilja veta hur du lyckas kontrollera impulsen att fly för livet etc, det jag har så svårt för.
min mailadress är sandra_schonberg@hotmail.com
kramar
Hej Sandra!
SvaraRaderaBer om ursäkt har totalt missat din kommentar. Jag sänder ett mejl.
Styrkekram!