På förmiddagen idag gjorde jag i ordning vår kvällsmat så det skulle gå snabbt när vi kom hem mot kvällen. Vågar väl påstå att jag är halvhyfsad i köket och har gjort stora framsteg sedan jag lämnade singel livet och blev sambo och sedan mamma....det är verkligen natt och dag på min matlagning och mina kunskaper. Dock blev det bara kattskit ikväll, det smakade rent utav äckligt tyckte jag. Vitlöken jag använt vad förmodligen boven i dramat och övermogen.
Igår hade jag ett mycket spännande möte med en hel del intressant snack. Jag var nog mer spänd inför mötet än vad jag trott med tanke på hur trött jag var när jag kom hem. Allt gick dock bra och personen jag träffade var mycket trevlig och vi hade en hel del likheter gällande vår fobi.
Idag har jag funderat en hel del över ditten och datten gällande social fobi. Fy f vilket energiläckage vi med detta "problem" har, tänk om vi kunde lära oss att kanalisera energin rätt. Det är ju så oerhört mycket kraft som lämnar oss helt i önödan. Energi åt förväntansångest, energi under tiden eventet/händelsen/situationen,energi att sedan älta i huvudet resultatet, hur gick det? hur uppfattades jag? borde jag ha reagerat annorlunda? sagt något annorluna? Ja ni fattar vart jag vill komma. Jag vet att om jag utsätts för något jag uppfattar som läskigt/hotande säg en torsdag och fredag två dagar på raken så tar det oftast mig hela helgen för att känna mig något sånär utvilad, helst vill jag bara sova hela lördagen och ta det lugnt på söndagen utan några större utsvävningar. Det skulle vara så skönt att få uppleva att vara "normal" dvs utan fobi en vecka och känna skillnaden för jag inbillar mig själv att den är rätt stor. Vad tror ni?
Samtalet igår flöt in på en vad jag tror är en rätt stor bov i dramat, skam. Att skämmas trots att man inte har något att skömmas för. Det är ju så dumt och det är vi väl medvetna om men ändå sitter man där och skäms för sig själv ungefär som att be om ursäkt för att man finns. En annan stor bidragande faktor som jag tror vi kan hitta hos de flesta av oss är låg självkänsla, näst intill obefintlig skulle jag vilja påstå. Undrar vad allt bottnar i? Taskig barndom? Gener? En enda upplevelse eller flera? En viss pesonlighets typ? Funderingarna är många men mina svar tyvärr få.
I lördags var jag på SPA med min mor och det var skönt att få lite egen tid utan ungar att passa upp på stup i kvarten. Nackdelen med mig nör jag är på spa är att det känns som jag tar hundra år på mig för att kunna slappna av under behandlingarna, men det är väl det där med närhet skulle jag kunna tippa på. Jobbigt när någon kommer innanför mina osynliga gränser, min egen lilla bubbla närmst min kropp.
Nu ska jag sluta lalla för det känns som det blev en hel del "flum" här idag men det är så skönt att bara låta det rinna ur fingrarna ibland.
Per aspera ad astra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar