Mmm så känns det, jag gjorde det bra idag. Besökte kyrkis med båda minatjejer och det gick väldigt väldigt bra. Nu var det väldigt lite folk där men ändå så känns det kul när något går så pass bra! :)
Imorrn kväll har ÅSS en middag i närheten av där jag bor. Igår försökte jag bestämma mig huruvida jag skulle deltaga eller ej, det visade sig inte vara det lättaste. Jag vacklade fram och tillbaka, ena stunden skulle jag gå och anmäla mig och ena stunden skulle jag stanna hemma. Till slut blev det så jobbigt att försöka bestämma mig och helt plötsligt var betänketiden slut, sista dag för anmälning var igår. Jag tror inte det var rädsla som gjorde det så svårt att komma till ett beslut, jag har varit så här på sistone vad gäller det mesta. Allt känns liksom som ett helt projekt att försöka ta mig i kragen och komma iväg på något. Jag har varit lite låg till och från på sistone med mycket tankar kring livet och det ena och det andra, det kanske är det som gör det? Tror min kära mor har snappat upp detta då hon ska vara så go och ta med mig på SPA!!! Ni anar inte vad skönt jag tycker det ska bli.
En kompis och jag har suttit och snackat en hel del idag på eftermiddagen, hon brukar också dippa och bli låg då och då. Det är så skönt att få prata av sig med någon som upplever något liknande. Vi bestämde att vi ska försöka ta oss iväg tillsammans på en föreläsning om KBT vilket kan bli mycket intressant.
Gokväll!
Men vad synd att jag inte visste att du hade tankar på att gå på middagen! Jag har velat hit och dit om samma middag jag med. Slutade på samma sätt för mig med, jag anmälde mig aldrig... Vi hade ju kunnat peppa varandra... Allt utöver jobbet känns som stora projekt för mig också just nu. Ja, att ta sig till jobbet också förresten.
SvaraRaderaHoppas du har en skön kväll i alla fall, och en bra helg med!
På återhörande!
Hej Maria!
RaderaÅhh vad synd! Skulle vara jättekul att träffas, det blir väl fler gånger får jag hoppas. Lider med dig när du skriver att det är jobbigt att ta dig till jobbet nu, gissar att du kanske tar dig kollektivt då alltså? Det tar ju så mycket energi innan du ens kommit fram till jobbet. Tänker på dig och hoppas kommande vecka blir bättre.
Trevlig helg, styrkekramar och på återhörande!
Hej! Vad roligt att hitta hit :) försökte kommentera innan, men den kommentaren försvann nog ut i cyberrymden... Känner igen mig så väl i dig och det du beskriver, tycker du är himla modig som bloggar om det. Gissar att vi bor i samma trakter, hittade hit via åss gävles hemsida :) Sak bli intressant att följa din blogg! Kram
SvaraRaderaHej!
RaderaVad kul att du hittat hit, det glädjer mig mycket och en kommentar dessutom...ännu gladare :)
Kul att du vill följa mig här på bloggen och att du känner igen dig i det jag skriver (inte kul att du också lider av någon typ av ångest men du försår hur jag menar). Tror också att vi bor i närheten av varandra om du hittade hit via ÅSS Gävles sida. Välkommen hit och fortsätt gärna kommentera, både ris och ros är välkommet!
Trevlig helg!
Det ska jag absolut göra! tar gärna en kopp ngn gång om du skulle ha lust och ventilerar lite. Vore kul att träffa ngn som är lite i samma sits. Är nog inte redo för ÅSS än :) God kväll!
RaderaDet är alltid bra att få ventilera med någon, speciellt om den personen faktiskt upplever samma sak och förstår vad man talar om. När jag var på middag med ÅSS kände jag mig faktiskt inte speciellt rädd, jag visste ju att det skulle vara likasinnande där och det gjorde min upplevelse lättare och väl på plats gick det bra. Nu vet ju inte jag vidden av din ångest med det är nog som de skriver: tillsammans är vi starka.Blir lite nyfiken att höra om du är man eller kvinna och om du har ett arbete? Ha det gott så länge så hörs vi!
RaderaJag är kvinna i 30-års åldern, med jobb - ett ganska bra, välbetalt och väldigt utåtriktat jobb :) står mkt i centrum, hanterar svår frågor, agerar inför grupp (konstigt nog). Så nog kan man säga att jag får utmaningar ;) men det är jäkligt svårt att hantera, ibland känner jag inte av min fobi alls men för det mesta vill jag bara gå och gömma mig själv under täcket. Ofta yttrar det sig i att jag blir tyst, rädd, har svårt att vara i nuet, rodnar och efteråt det jäkla ältandet och dömandet av sig själv. Jag tror att jag har mkt skamkänslor kring min fobi/ångest, som att det är lite fult och jag är lite mindre värd. El som att det är mitt eget fel, ja jag vet inte riktigt. Så att gå på ÅSS skulle på ngt sätt vara att förlika sig med fobin och erkänna att jag är knäpp :) även om jag vet att det inte är så, så är jag inte riktigt där än, men kommer kanske :) Ja det var lite om mig.
SvaraRaderaDå är vi ungefär lika gamla eller unga beroende på hur vi väljer att se det :) Känner så väl igen mig i det du skrivit i ditt sista inlägg... allt kan vara skitjobbit men tänk om man kunde vara garanterad på något vis att slippa den j rodnanden? Då kanske man skulle kunna hantera situationen bättre när tanken slapp låsa sig på hur pass röd man är i nyllet? Jag tror att min fobi bottnar i någon slags skam men jag vet inte riktigt varför för jag har ju egentligen inget att skämmas för. Att förlika sig med tanken att man faktiskt har en fobi/ ett problem kanske är ett steg i rätt riktning även om det kan vara svårt? Och knäpp det är vi ju :) Allihopa .... bara mer eller mindre :) Kul att höra lite om dig och jag skulle tycka det var jättekul att träffas och få prata om hur vi hanterar ditten och datten i våra liv med vår ångest. Vad lustigt det skulle vara om det visade sig att vi känner igen varandra om vi träffas. Får för mig att du ser ut som en person jag aldrig skulle tippa led av social fobi men det är bara känlan jag får. Du får gärna maila mig så får vi försöka styra upp något. Adressen hittar du genom bloggen annars är det bara att hojjta till.
SvaraRaderaStyrkekram!
Hm.. va lite klurigt att hitta din mailadress, tror inte jag knäcker den nöten :)
RaderaHär kommer den: fobikernmittilivet@gmail.com ( Högst upp i högra hörnet på Bloggens sida ) På återhörande!
SvaraRadera