Igår var jag och familjen till ett köpcentrum i närheten för att äta lunch och strosa lite granna. Vi valde IKEA som lunchsställe, tur att min sambo är så om sig och kring sig för där känner jag mig verkligen illa till mods. Han beställer mat och fixar och donar och kommer med alla brickor på en slags vagn. Om jag skulle göra det skulle jag vara rädd att göra något "fel" ....rädd att missförstå något eller att inte se att vagnarna stod där eller tappa något eller ja ni fattar vart jag vill komma, jag skulle kunna nämna många fler olika otäcka scenarior som redan spelats upp i mitt sjuka huvud. Massa folk, hög ljudnivå och tämligen stor risk att råka på någon som skulle vara jobbigt. Inne på köpcentrumet när jag går i rask takt med den lille i vagnen för att leta en bort tappad raggsocka får jag se en människa som ropar HEJ högt och tydligt. Jag tänkte först säga: ursäkta mig men jag tror du tagit fel på person men letar först febrilt i huvudet efter något slags igenkännande och där och då kom det, det var en kusin ( som inte alls var sig lik) till min mor. Detta skulle kunnat blivit oerhört ångestladdat för mig om det t ex var en gammal kille, eller klasskompis eller dylikt. Igår gick det riktigt hyfsat det var en person jag inte anser vara "jobbig" att springa in i, blev lite varm men det gick över ganska fort.
Eftersom jag är like Jekyll och Hyde i min fobi har jag gjort något som skrämmer skiten ur mig! Jag vet ju inte hur saker och ting kommer arta sig på mitt jobb så jag har skickat in en ansökan för en helt annan tjänst åt ett annat företag. Jag kunde helt enkelt inte låta bli, det var för intressant för att inte våga göra det och det var väl själva f om min fobi skulle få stoppa mig att kanske hitta något som gör att jag växer och kanske blir lite lyckligare! Vem vet? Jag fick ett väldigt positivt svar ifrån dem så nu kommer jag vara nervklen ett bra tag framöver och skitskraj om jag kallas till en intervju....Tanken framkallar magpirr.
Nu ska jag gå och göra lite husliga sysslor innan min lillfis vaknar och det är dags för dagishämtning av min storfis.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar