Som ni nog anar har jag mått riktigt bra ett tag eftersom det inte blivit mycket skrivet här men det beror också på att det varit så mycket ett tag nu, jag har varken haft orken eller tiden att sätta mig i lugn och ro med mina tankar och funderingar och skriva men idag kände jag att det var dags att knåpa ihop några rader. Som ni redan vet har jag ju börjat studera igen på äldre dar på både gott och ont, det är både roligt, tråkigt, pressande, skitsvårt, hyfsat, ja ni förstår det pendlar mellan himmel och jord. Jag vet varken ut eller in om detta passar mig eller inte, är detta något för mig? Tycker jag det är så pass roligt och intressant för att fortsätta? Svaret: Jag vet inte. Jag vet verkligen inte och det känns skitjobbigt.
Idag har jag klarat en av mina tidigare värre tester med bravur vilket känns bra. Jag var in på mitt gamla jobb utan problem. Kan ni tänka er? Utan problem! Ingen hjärtklappning, nervositet, ökad puls, rodnad eller ångest svettning.
Min sociala fobi är inte mitt problem i nuläget för på något mystiskt outgrundligt sätt verkar den för tillfället vara under kontroll ( tacka övre makter för detta) . I dagsläget har jag istället problem som jagat ikapp mig sen förr. För x antal år sedan blev ju jag vad många kallar utbränd, jag hade en utmattningsdepression. Nu under min korta skolgång har jag börjar fåt tillbaka trycket över bröstet och en klump i halsen och det blir svårt att andas. Summa summarum är väl att jag lägger för stor press på mig själv och stressar mig och resultatet blir alltså detta. Ska försöka bromsa innan det blir värre, jag vill verkligen inte dit igen då det var som värst. Det önskar jag ingen, att må så dåligt.
Hoppas ni mår bra och att ni kan hantera er vardag på bästa tänkbara sätt utifrån er alldeles egna situation. Sluta aldrig utmana er och låt inte fobin stoppa er från att leva!
