Helgen som passerat...

I lördags var jag på klädbytardag här på hemorten. Usch och fy! Att jag inte lär mig? Jag vet ju att det kommer vara packat med föräldrar och barn prick kl. 10.00 när dörrarna öppnas. Det var som en ström av människor in i byggnaden. Varm och otäckt blev det. Förstår inte varför jag utsätter mig för sådana saker när jag vet att det kommer trigga min ångest. Det var väl lockelsen av det perfekta fyndet kan jag tro :)

Igår var jag och barnen in i en butik på orten där jag kommer från, det gick inte så bra. Tror vetskapen om att jag kan kunna komma att springa in i någon bekant räcker för att göra mig nervös. Lite svettigt blev det och lite jobbigt var det, tog dock mod till mig och gick in i butik nummer två för dagen . Hade egentligen tänkt besökt tre butiker men jag kände att efter nummer två hade mina nerver fått nog med spänning för dagen.

Summa summarum efter besök till min hometown: Mycket trevligt att träffa familjen och roligt att träffa min kompis som bor där och hennes barn. Nu ska jag kila iväg för dagis hämtning....

Trevlig tisdagseftermiddag!

My hometown...

Snart ska jag ta kidsen och jag bege mig mot mina hemtrakter för att stanna där två dygn. Hua! Hoppas jag inte springer in i någon person jag är rädd för att möta. En kille som jag dejtade av och till i många år bor kvar på min hemort och jag har inte sett honom på väldigt väldigt länge. Ett möte med honom skulle vara mycket jobbigt att genomgå. Kanske för att jag var tokkär i honom och rodnade som en idiot i början av vår bekantskap när han kom in där jag jobbade. Tror till och med att han kan vara en del av början på min fobi, låter kanske knäppt men jag tror faktiskt det. Generellt sett så vill jag hekst inte alls möta personer från förr som känner igen mig. Varför vet jag inte, jag har absolut inget att skämmas för egentligen. Sometimes I can´t believe all the crazy things that goes on in my head....Ibland önskar jag att jag blir så j less på att vara på detta vis så att jag inte längre orkar byr mig och hjärnan bara stäger av och sim salabim så är min fobi borta!


Tyvärr har det inte blivit mycket skriva ett tag för det har mest varit vardag utan några speciella händelser. Hoppas ni alla får en jättetrevlig helg! Jag rapporterar nästa vecka hur mitt hemortsbesök artade sig.

Natti!

Svettigt.

Men av en helt annan anledning än ångest! Har precis kommit hem från ett pass dansaerobic och shit pomfritt, det var inte det lättaste! Ska ge det några ggr till få se om kordinationen lossnar. Vore bra att ha ett pass att kunna kombinera mitt gymmande med. En sak är säker i alla fall: Träning och rörelse får mig att må bättre, jag känner mig starkare. Inte bara fysiskt utan även mentalt och det behövs ju för att orka kämpa med denna j fobi.

På torsdag kanske jag ska utsätta mig själv för något jag tycker är skitläskigt. Kyrkis! Kan ju vara roligt för min yngsta som nu hunnit bli 5 månader och för mig ( efter en stund dock ). Kommer ihåg första gången jag gick dit med vår äldsta. " Nervössvetten " flödade och jag ville sjunka genom golvet och tyckte det hela var mycket otäckt. Men vad gör man inte för sina barn? Jag ska suga på denna karamell ett tag till så får nog min allmän status avgöra om jag går eller ej den dagen.

Natti natti

Prickig korv...

Japp that´s me! Har lyckats ätit något som jag helt klart inte tål. Fått en fin present till helgen i form av en allergisk reaktion from hell :( Prickarna är självklart så snälla att de sätter sig i fejjan.....Om jag inte är sugen att vistas bland folk i vanliga fall så är jag det absolut inte denna helg. Eftersom jag ammar var det inte mycket medicin jag fick ta heller, fick en mild som jag hoppas ska hjälpa lite.

Till er prickfria  ha en riktigt skön trevlig helg!

Händelselösa dagar...

Nu är jag inne i en period igen då inget händer.... alltså kan inte så mycket bli jobbigt heller. Det är väl både på gott och ont antar jag. Att inte utsättas för det man riktigt skrämms av kontinuerligt gör ju att det blir värre sedan när det inträffar.

Har en otäck händelse framför mig näst nästa helg. Jag har anmält mig till en klädbytardag på min hemort och jag vet att det kommer bli en jobbig upplevelse för mig att åka och lämna de saker  jag vill försöka sälja. Tidsintervallen som detta ska göras på är 30 minuter och det är jättemånga som ska in i lokalen samtidigt för att lassa upp det man tröttnat på som kan glädja någon annan. Ja ja wish me luck!

Medicin?

Att medicinera sig eller icke? Det är frågan.... Hmm känner mig helt vilse och fundersam. Har av någon anledning en viss motvilja mot allt vad medicin heter. Någon som kan komma med något gott råd? Som kanske har egen erfarenhet?

Nu ska vi strax iväg på kalas ( nu igen) ... Detta är födelsedagarnas månad då alla tycks fylla år. Denna gång bär det av mot ett ställe jag inte känner mig speciellt nervös inför att besöka tack och lov. Det känns skönt !

Per aspera ad astra