Never ever let My guard Down.....

Idag blev jag varse om att ångesten ligger i min kropp o lurar! Jag har känt mig så stark ett tag nu men idag blev det bakslag. Jag var på ett köpcentrum och hejjar lite lätt på en kvinna hemifrån ( där jag kommer från) ....so far so good! Sedan när vi rör oss mot kassorna springer vi förbi henne och hennes familj och hon börjar konversera, väldigt trevlig människa men ändock kände jag hur jag blev aningen obekväm och står där o rodnar :(  Nu kan jag ju grotta ner mig totalt i att analysera varför det blev som det blev, vad beror det på?  Ja ja bara att ta nya tag och inte låta detta bakslag sänka mig.

Skumt idag var att jag senare springer på en gammal klasskompis och då går det helt plötsligt jättebra! Känner mig som ett stort ?

Hoppas ni har det bra och att ni jobbar med er själva var dag! Styrkekramar

Långt mellan gångerna....

Långt mellan gångerna.....och jag är ledsen för det. Om det är någon som tittar in här då och då måste jag vara skit tråkig att följa just nu. Det är bara så mycket i mitt liv just nu och jag mår bättre. Jag fortsätter kämpa med att tankens kraft kan påverka och utsätter mig för situationer jag finner läskiga.
Vet ni vad? Det fungerar :)

Om ni träffar någon / har någon i er närhet som ni misstänker lider av samma sak för ni tycker er se det, hur skulle ni göra? Jag kan ju inte gärna fråga rätt ut och så visar det sig att jag har fel.... man kanske ska försöka hinta och råka nämna något som berör ämnet och hoppas en konversation tar fart...hmm tål att tänkas på.

Hoppas ni har det bra, kram från mig!

Roligt, tråkigt, pressande, skitsvårt, hyfsat.....

Som ni nog anar har jag mått riktigt bra ett tag eftersom det inte blivit mycket skrivet här men det beror också på att det varit så mycket ett tag nu, jag har varken haft orken eller tiden att sätta mig i lugn och ro med mina tankar och funderingar och skriva men idag kände jag att det var dags att knåpa ihop några rader. Som ni redan vet har jag ju börjat studera igen på äldre dar på både gott och ont, det är både roligt, tråkigt, pressande, skitsvårt, hyfsat, ja ni förstår det pendlar mellan himmel och jord. Jag vet varken ut eller in om detta passar mig eller inte, är detta något för mig? Tycker jag det är så pass roligt och intressant för att fortsätta? Svaret: Jag vet inte. Jag vet verkligen inte och det känns skitjobbigt.

Idag har jag klarat en av mina tidigare värre tester med bravur vilket känns bra. Jag var in på mitt gamla jobb utan problem. Kan ni tänka er? Utan problem! Ingen hjärtklappning, nervositet, ökad puls, rodnad eller ångest svettning.

Min sociala fobi är inte mitt problem i nuläget för på något mystiskt outgrundligt sätt verkar den för tillfället vara under kontroll ( tacka övre makter för detta) . I dagsläget har jag istället problem som jagat ikapp mig sen förr. För x antal år sedan blev ju jag vad många kallar utbränd, jag hade en utmattningsdepression. Nu under min korta skolgång har jag börjar fåt tillbaka trycket över bröstet och en klump i halsen och det blir svårt att andas. Summa summarum är väl att jag lägger för stor press på mig själv och stressar mig och resultatet blir alltså detta. Ska försöka bromsa innan det blir värre, jag vill verkligen inte dit igen då det var som värst. Det önskar jag ingen, att må så dåligt.

Hoppas ni mår bra och att ni kan hantera er vardag på bästa tänkbara sätt utifrån er alldeles egna situation. Sluta aldrig utmana er och låt inte fobin stoppa er från att leva!

Förändringens vind blåser....

I veckan som gått har jag börjat skolan igen, första dagen var jag väldigt nervös men jag påminner er alla tankens kraft är inte att underskatta! Några dagar innan pepprade jag mig själv med positiva affirmationer och övade mig på att lugna mig med tankens kraft och jag tror faktiskt det gav utdelning.

Härnäst som riktigt stor utmaning så fyller jag år snart, jämnt dessutom! Tror jag har någon slags ålders kris, klippte av mig håret o skaffade lugg hos frissan häromdagen. Som tur är blev det riktigt bra o det känns kul med förändring! Jag är inte speciellt förtjust i tanken på födelsedags firande men det går väl som det går, får peppra på med positiva affirmationer o hoppas på det bästa.

I det stora hela så känns livet helt ok just nu, kanske till och med lite spännande. Min träning har börjat ge resultat då jag väger mindre nu än innan barnen. Döm om min förvåning när jag kom i en gammal klänning som jag inte kunnat stängt i bak på något år :)

Hoppas ni har en spännande höst på g!

Sommar och sol och bloggen lider...

Hej på er!

Jag är kass, jag vet att det var LÄNGESEN jag skrev något. Men det är ju bra för min del ett tydligt tecken på att jag mår ganska bra och bevis på att jag njutit dagar på stranden då solen visat sig från sin bästa sida. Häromdagen tänkte jag att det där måste jag ta upp på bloggen och skriva om men nu kommer jag knappt ihåg vad det var, jo nu ploppa det upp när jag precis skulle sätta punkt efter min mening.

Jag var på det stora varuhuset med blå och gul skylt där vi handlar möbler till bra priser och äter köttbullar till ett riktigt bra pris, ni vet vilket. Jag sprang in där för att jag skulle köpa ramar med mått som inte verkar finnas någonstans förresten. På väg förbi restaurangen hör jag en bekant stämma som ropar Hola Senorita! ( En liten hälsningsfras jag och en av mina bästa kompisar kör med i telefonen). Hon var där med sin sambo barn och lite övrig släkt. Trots att det är en av de personer jag är mest bekväm med så var jag inte det där och då. Jag kände att rodnaden höll på att infinna sig och nervös svetten på ryggen kom som ett brev med posten och jag fick svårt att bara vara "vanlig och normal". Det var skönt när jag snackat färdigt med dem och fick gå därifrån i rask takt. Varför ska det behöva vara så här? Blir så sjukt trött på mig själv.

Den stora utmaningen nu för min del är att jag ska börja plugga igen på äldre dar...hjälp! Känner redan nu oro inför första dagen då jag säkerligen ska presentera mig själv inför klassen. Vill inte ens tänka på de muntliga redovisningar jag säkert kommer få genomlida halvt avsvimmad. Nej, så illa hoppas jag att det inte kommer att bli.

Jag hoppas ni som läser haft en behaglig sommar och att ni var och en gjort framsteg i er fobi även om det är babysteps. Minsta lilla ska vi stoppa in i plus banken i hjärnan som kan vara bra för oss med denna fobi att plocka fram någon dag då det kanske inte går som vi önskar.

Natti natti!

Rapport.

Här kommer en liten sammanställning av den passerade helgen. Den var som förväntat mycket rolig men också mycket prövande. Inga värre fadäser att rapportera .... ökad kroppstemp under en kort stund när jag hade jätte många människor omkring mig och risk att springa in i någon gammal bekant men det släppte efter en stund. Jag försökte släppa "upphakningen" på min kroppstemp och rädsla för att springa in i någon och bara befinna mig i nuet och faktiskt titta mig omkring.

Jag hann ju även med lite festligheter med tjejgänget vilket var jätteroligt, det är långt mellan gångerna som vi alla träffas och när vi väl gör det är det så roligt! Senare på kvällen blev det lite dans och jag träffade på en del gamla bekanta. Det gick bra, vilket det brukar göra när jag druckit något glas vin. Alkoholen tar bort ångesten och jag blir den person jag alltid skulle vilja vara, minus berusningen förstås.

Annars går livet sin gång och jag väntar på att min sambo äntligen ska få semester. Fantasin tryter om dagarna vad vi ska hitta på om det inte är badväder.

Hoppas ni har ledigt och njuter av det!

Off guard.

Hoppas midsommarhelgen flöt på bra för er alla. Jag har inget att ta upp angående helgen och det är ju ett tecken på att allt gick bra :)

Idag hände en grej som jag tyckte var jobbig, det blir så fel för mig om jag inte hunnit landa när jag nyss kommit till ett ställe och jag får uppmärksamhet snabbt. Jag for till gymmet för att köra ett pass och direkt i hallen innan jag ens hunnit bytt skor är det två personer som gratulerar mig för framgång i en viss fråga ( lite kryptiskt igen, sorry men så måste det vara ). Jag känner att jag blir nervös, rodnar och får svårt att hitta ord. Jag tror det är för att jag blir tagen så off guard om ni förstår vad jag menar, det uppstår någon slags konflikt i mitt huvud. Ett ställe där jag förväntar mig en sak och så händer något oförutsett som gör att jag får fokus på mig - då blir det jobbigt. Idag hade jag det svårt att kontrollera rodnaden, den levde sitt eget liv, tyvärr blir det ju bara värre när jag tänker att åhh nej nu rodnar jag då intensifieras den ju bara......Jag antar att ni känner igen er. Blir lite deppad när jag får bakslag men det är ju bara att fortsätta kämpa och ta nya tag.

Kommande helg ställs jag inför en av årets mest förhoppningsvis roligaste helg men också jobbigast ur ångest synpunkt. Jag ska till mina hemtrakter.... hua! Undrar varför det är så laddat? Jag har talat med mina kompisar som inte lider av social fobi och även de tycker att det är jobbigt att besöka orten de kommer ifrån, träffa gamla bekanta, gå in på den lokala mataffären med mera.

Ha det bra och njut av sol och värme!