Drygt!

På fredag är det tänkt att jag ska ut och äta med två av mina bästa tjekompisar. Är lite förkyld och har en liten formsvacka just nu så när det nyss kom ett mess om att de ville gå till en ganska nyöppnad restaurang var den första reaktionen - drygt! Något som ska kännas kul blev helt plötsligt jobbigt. Blev till och med att känna att jag ville stanna hemma och följa med sambon och barnen och gratta en släkting istället.

 To be continued....

Nervös i onödan

Hej hopp!

Idag snöar det och det börjar bli vitt ute. Jag gillar hösten/vintern jag tycker det är en mysig årstid trots sin kyla. Det var tänkt att en kompis till mig och hennes barn som jag inte sett på mycket länge skulle komma och hälsa på oss idag. Jag har varit ganska nervös inför detta. Helt i onödan visade det sig då mina barn blivit sjuka så vi fick ställa in vår träff. Kanske lika bra det så slapp hon halka hit i detta väglag, första snön brukar ju vara lite av en chock varje år för många bilister. En del kör ju så man blir mörkrädd!  Hoppas dock att vi ska kunna ses snart trots min oro, får bara första kvarten gå när de kommit så borde jag klara mig fint.

Imorrn ska jag in till sjukhuset i ett ärende som gäller mig. Har barnvakt som kommer så jag hoppas det ska gå bra (första gången den lilla har barnvakt). Jag borde vara hemma på någon timme dock. Håller tummarna att allt går bra för mig, gillar ju verkligen inte sjukhus. Får kalla kårar bara jag stiger in i entrén.

Trevlig måndag!

Piss, skit och fan hans mormor....

Är så arg och besviken på mig själv idag så jag snart börjar koka! Imorse när jag steg upp så bestämde jag mig för att åka till Kyrkis med den lille för första gången med henne.  Kände hur humöret blev sämre och sämre och inte blev det bättre av att den lite äldre dottern gick som en svans efter mig när jag skulle försöka packa och få på mig själv kläder med något knappt om tid. Tyvärr var jag en aning vresig mot henne trots att hon inte gjort ett dugg fel. Blir riktigt arg på mig själv samtidigt som jag får dåligt samvete gentemot den äldre dottern som fick ta en del snäsningar för att jag var stressad/ rädd/ ångestfull. Tanken på hur det gick första gången jag var där med den äldre dök upp igen och genast var ångesten där. Jag kommer ihåg att jag var sjöblöt av "nervössvett" första gången jag var där med henne

När jag dragit på mig ett par jeans och en tröjja höll jag på att ge upp och börja gråta, jag tyckte att jag bara såg ful och tjock ut. Jag vet ju att jag inte alls är tjock och personer har sagt till mig att jag är fin och vacker ( jag tror ju självklart inte på dem och kan inte ta till mig komplimanger). Då var min dåliga självkänsla också i farten imorse och tröck ner mig helt.

Summa summarum: En ledsen uppgiven mamma med dåligt samvete för att ha snäst åt den äldre.
Trotsade min princip att tvinga mig göra saker fast jag är rädd. Jag gav upp i hallen och skyndade mig byta om till träningskläder och packade gymväskan istället och drog till gymmet efter dagislämningen av den stora damen.

Piss, skit, fan, morr...... Ja ja hoppas ni har en bättre torsdag än jag! Keep on fighting!

Likgiltig...

Idag är det en mycket intressant föreläsning om självkänsla jag hade tänkt gå på. Tyvärr har jag en lite dålig dag och känner mig på något konstigt sätt likgiltig inför det mesta.  Att ta bilen och åka 5 mil i mörkerkörning känns inte så kul ikväll. Hade tänkt mött upp min mor men det fanns inga bra tågförbindelser som passade för henne för att kunna ta sig hem sedan  i lämplig tid. Samma problem var det för mig om jag skule tagit bussen in till stan passade utmärkt men hem passade inte alls tyvärr.  Vi håller tummarna att denna föreläsare kommer en gång till och att vi då är på rätt humör och att de kommunala förbindelserna passar lite bättre tidsmässigt.

Nu ska jag försöka få i mina barn en sen lunch innan vi får besök, ett besök jag hoppas ska gå så smärtfritt som möjligt för min del. I går öppnade jag dörren en gång utan att känna minsta lilla rädsla :) Och i lördags hade vi middagsbesök och det gick riktigt bra det med! Upp och ner hela tiden liksom livet själv.

Trevlig måndag!

Stillsamt

Stillsamma dagar av vardag flyter förbi i en hejdundrandes fart, nästan så man blir rädd. Ibland blir jag rädd att jag ska sitta och fundera vad det var som egentligen hände när jag börjar närma mig 70 årsåldern ( om man är så lyckligt lottad och får leva så länge). Jag måste bli bättre på att uppskatta här och nu, tiden som är kommer aldrig igen och jag måste försöka göra det bästa av den. Kan ibland uppleva mig själv som deprimerad till och från, undrar om det hänger ihop med min fobi?

Som jag skrivit lite tidigare så vet ni ju att jag gjort ett tappert försök att förnya min stackars garderob. Sakta, sakta smyger det sig in en del färger - inte bara svart längre. Kanske inte knalliga färger men ändock färg och det är ju ett steg i rätt riktning. Att jag tidigare bara valt svart och grått oftast bottnar nog i att jag egentligen inte vill synas , att en del av mig stundtals vill vara osynlig.

Godnatt!

Lång söndag

Av någon konstig anledning känns denna söndag oäääändligt lång. Började dagen på gymet och efter det har tiden krypit fram.

I fredags gick jag på möte och middag med ÅSS, jag är glad att jag bestämde mig för att deltaga. I bilen på vägen in till stan var jag mycket nervös över att gå på ett möte och middag med personer som jag aldrig träffat. Jag var ute i god tid så jag hann gå i några affärer innan det var dags att bege mig till restaurangen där vi skulle träffas. Det var bra för mig att strosa runt i några affärer innan, det skingrade mina tankar och tog udden av den värsta nervositeten. Väl på plats gick det över förväntan,, kanske för att jag visste att det var människor som också lider och har samma, liknande eller flera problem . Alla var mycket trevliga och det var jätteskönt att tala med människor som verkligen kunde relatera till det jag beskrev. Hoppas bara de inte tyckte jag var för frågvis !

Hur som helst så är jag glad och en aningens stolt över att jag tog mod till mig och åkte :) Sov gott !

Vardag.

På västfronten intet nytt finns det en bok som heter har jag för mig ? Kanske jag skulle rubricerat detta inlägg: på bloggfronten intet nytt :)

Var in till jobbet härom dagen, gick ganska bra. Sämst gick det nog inne hos chefen men så brukar det vara, de personer jag finner auktoritära kan det gå sämst med eller personer jag på något vis känner mig underlägsen.

Igår gjorde jag något jag inte gjort på mycket länge, jag hjälpte till i en ladugård här i faggorna och mjölkade kor. Det var uppfriskande att få gå där och med alla kor och kalvar. Jag tycker det är så mysigt att vara med djur, de får mig att må bra. Hade jag inte varit så blödig som jag är skulle jag försöka utbilda mig till djursjukvårdare eller veterinär tror jag.

Dagens outfit i brist på annat att skriva... ett par ledsna gamla urtvättade mjukisbyxor som borde vara förbjudna att bära, till dem en gammal svart vit randig favvo tröjja. Skönt men inte så snyggt.

Ha en trevlig tisdag allesammans och njut av alla vackra höstfärger ute!

Ny garderob...

I helgen fick jag för första gången på väldigt länge åka till ett stort köpcentrum utan barnen! Förväntningarna var höga och shoppinglusten på topp. Jag hade också en rejäl budget för en gångs skull, jag hade fått en del presentkort och pengar när jag fyllde år. Det var så skönt att sätta sig i bilen och åka iväg själv, inte behöva ha hundra miljoner saker med mig som alltid annars när vi ska någonstans. Efter x antal timmar i köpcentrumet och alla klädaffärer var avverkade hade jag kalsonger till min sambo och ett blöjjpaket åt minstingen - jippie! Det var som att min shoppingförmåga var som bortblåst... jag gick omkring och tittade men fick som någon sorts blackout såg ingenting, ville inte prova något, såg inte vad som skulle kunna passa ihop och så skulle jag kunna fortsätta forever and ever. I en skoaaffär precis innan jag skulle åka hem ser jag två bekanta ansikten, jag som hit tills hade klarat mig igenom hela köpcentrat utan ångest. Nu kom den i form av svett på ryggen och nosen. Det var två damer som är släkt med ett ex till mig, båda är jättetrevliga och jag tyckte det var kul att träffa dem men ändå infinner sig mina problem.

To do or not to do? Det är frågan nu. Inom kort kommer det vara middag och möte denna månad som hålls av en förening jag nämnt tidigare här på bloggen för människor som är lider av någon typ av ångest. Jag är sugen på att gå men skrajj också, jag har nästa vecka på mig att ta en lång och hård funderare om huruvida jag ska vara med eller ej. Skulle ju kunna vara både intressant och kul.

Veckans scary: Ska kanske drista mig till att gå in på jobbet på fredag.

Ha det så bra allesammans!