Stillsamma dagar av vardag flyter förbi i en hejdundrandes fart, nästan så man blir rädd. Ibland blir jag rädd att jag ska sitta och fundera vad det var som egentligen hände när jag börjar närma mig 70 årsåldern ( om man är så lyckligt lottad och får leva så länge). Jag måste bli bättre på att uppskatta här och nu, tiden som är kommer aldrig igen och jag måste försöka göra det bästa av den. Kan ibland uppleva mig själv som deprimerad till och från, undrar om det hänger ihop med min fobi?
Som jag skrivit lite tidigare så vet ni ju att jag gjort ett tappert försök att förnya min stackars garderob. Sakta, sakta smyger det sig in en del färger - inte bara svart längre. Kanske inte knalliga färger men ändock färg och det är ju ett steg i rätt riktning. Att jag tidigare bara valt svart och grått oftast bottnar nog i att jag egentligen inte vill synas , att en del av mig stundtals vill vara osynlig.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar