Hej på er!
Jag är kass, jag vet att det var LÄNGESEN jag skrev något. Men det är ju bra för min del ett tydligt tecken på att jag mår ganska bra och bevis på att jag njutit dagar på stranden då solen visat sig från sin bästa sida. Häromdagen tänkte jag att det där måste jag ta upp på bloggen och skriva om men nu kommer jag knappt ihåg vad det var, jo nu ploppa det upp när jag precis skulle sätta punkt efter min mening.
Jag var på det stora varuhuset med blå och gul skylt där vi handlar möbler till bra priser och äter köttbullar till ett riktigt bra pris, ni vet vilket. Jag sprang in där för att jag skulle köpa ramar med mått som inte verkar finnas någonstans förresten. På väg förbi restaurangen hör jag en bekant stämma som ropar Hola Senorita! ( En liten hälsningsfras jag och en av mina bästa kompisar kör med i telefonen). Hon var där med sin sambo barn och lite övrig släkt. Trots att det är en av de personer jag är mest bekväm med så var jag inte det där och då. Jag kände att rodnaden höll på att infinna sig och nervös svetten på ryggen kom som ett brev med posten och jag fick svårt att bara vara "vanlig och normal". Det var skönt när jag snackat färdigt med dem och fick gå därifrån i rask takt. Varför ska det behöva vara så här? Blir så sjukt trött på mig själv.
Den stora utmaningen nu för min del är att jag ska börja plugga igen på äldre dar...hjälp! Känner redan nu oro inför första dagen då jag säkerligen ska presentera mig själv inför klassen. Vill inte ens tänka på de muntliga redovisningar jag säkert kommer få genomlida halvt avsvimmad. Nej, så illa hoppas jag att det inte kommer att bli.
Jag hoppas ni som läser haft en behaglig sommar och att ni var och en gjort framsteg i er fobi även om det är babysteps. Minsta lilla ska vi stoppa in i plus banken i hjärnan som kan vara bra för oss med denna fobi att plocka fram någon dag då det kanske inte går som vi önskar.
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar