Rapport efter helgen.

Här kommer en liten rapport efter helgen med besök till my hometown.....
Överlag så gick det väldigt bra. Jag utsattes inte för eldprovet att gå in på den lokala mataffären, jag behövde helt enkelt inte ha något därifrån och glad var jag för det. Jag och min familj var på besök i tre dagar, jag och ungarna och deras mormor tog en promenix en utav dagarna. Till en början kände jag obehag ju närmre torget vi kom och ju fler människor jag såg, nervössvetten kom och hjärnan tänkte flykt. Efter en stund släppte olust känslorna och det började gå ganska bra istället. På kvällarna var jag ute och promenerade själv efter att småmonstren somnat och det var helt ok, lite orolig att stöta på någon gammal bekant men det klarade jag mig ifrån.

Igår eftermiddag tillbringades dagen med min sambos släkt istället då en utav hans systerdöttrar konfirmerat sig = stort kalas och en j massa folk. Gick hyfsat blev lite röd i ansiktet en gång men det får man väl ta, jag får försöka tänka att det gick ju ganska bra ändå och att det kanske går ännu bättre nästa gång. Jag tänkte på den stackars konfirmanden igår när hon stod och öppnade sina presenter inför allihopa som var där för att uppvakta henne. Inte något jag skulle gilla att stå i blickfånget för alla och tala om vem varje paket kom ifrån osv.....

Trevlig start på veckan!

Kort.

Idag fick vi besök, inte ett oväntat utan ett väntat.... men jag blir så trött på mig själv! Jag går och spänner mig och blir nervös trots att det är en person jag känner och tycker om. Jag blir lättretlig och snäsig och jag vill inte vara så, jag vill tycka att det bara är roligt att få besök och inte det minsta ångestladdat.

Tror jag kan avsluta med kort slut idag istället för klart slut.

Avis på Harry Potter.....

Maj är äntligen här och vårsolens sköna strålar! Tur är väl det för mörka långa vintrar i detta kalla land är inte att leka med det ska gudarna veta.....Sakta känner man energin rinna tillbaka i kroppen och lusten att ta sig an saker återvänder med ljuset :)

I mitten/slutet på denna vecka ska jag bege mig mot mina hemtrakter, vi ska hjälpa min mamma och hennes man med en sak på huset som min sambo är duktig på. Vi tänkte övernatta där några nätter hela familjen. Jag bävar om jag behöver gå in på den lokala mataffären under min vistelse på orten, det är just nu den största prövning jag kan tänka mig. Mycket gör jag och mycket tvingar jag mig till att göra men just det sitter j hårt inne.  Förut fanns två affärer och jag valde alltid den med minst risk att springa in i någon man känner igen/som känner igen mig. Nu har den stängt och då lämnas jag utan alternativ och tvingas konfrontera en av mina största ångest/rädsla trigger sak att göra. Kanske jag ska bunkra upp innan vi åker så det är så liten liten chans som möjligt att jag ska lära gå in där....eller så ska jag vara duktig och tvinga mig själv med allt vad det innebär. Tänk vad skönt om man hade en sådan där osynlighets cape som Harry Potter har första gången man går in, då skulle man ju kunna ta några prövovarv och se hur det går.....

Njut av vårsolen!

Håll alla tummar och tår för mig!

Måndagkväll. Jag har ju tidigare skrivit att jag har lite oklart vad gäller jobb till hösten då min föräldraledighet är slut, jag söker därför en del intressanta jobb. Alla jobb jag sökt skrämmer skiten ur mig på ett eller annat sätt, men man ska ju aldrig sluta utmana sig själv. Jag håller tummar och tår så hårt för ett utav dem, jag tror det skulle passa mig som handen i handsken!

Det har varit lite mycket nu på slutet på flera plan och det kommer efter nu känner jag. Jag är extra känslig eftersom jag kraschade för några år sedan i vad en del kallar för att " gå in i väggen " jag skulle nog vilja säga totalt jävla slut och dränerad på all energi och livsvilja/ utmattnings depression. Hur som helst gäller det att jag lyssnar till min kropp, känner så väl igen tecknen som kommer med lättretlighet och snäsighet, tryck över bröstet med mera. När detta kommer är det också lätt att jag blir sämre i min ångest, det går liksom hand i hand. Klarade dock besöket på den lokala mataffären bra idag, ångestnivå från 1 - 10 skulle nog bli en 2 så det var bra och skönt.

Nu tycker ni väl att jag trökar och velar men jag funderar fram och tillbaka kring att medicinera eller inte? Jag tycket verkligen det är jättesvårt!

Fler kommentarer efterlyses här på bloggen, jag älskar ju kommentarer både ris och ros är välkommet! Kom igen skriv till mig!

Hoppas ni får en fin vecka, jag tror inte jag har något speciellt läskigt denna vecka och det känns skönt. Ett mycket välbehövligt andrum efter mycket prövningar på slutet.

Kram till er alla.

Det kliar i fingrarna och allt vill ut..... men...

Det är så mycket jag skulle vilja skriva nu, det händer verkligen mycket som skrämmer skiten ur mig! Men jag kan inte till mitt stora förtret....det skulle vara lätt att lista ut vem jag är om "fel" person kollar min blogg. Frestelsen är så stor men jag står emot för att undvika att min faktiska identitet kommer fram. Jag har involverat mig själv i något ganska stort som gör att jag kan komma att prövas om och om igen under ganska lång tid. Det jag kan skriva är att jag utsatt mig själv för något väldigt läskigt idag som tyvärr utlöste "nervössvetten". Tur att jag hade jacka så att det inte syntes, jag blev så nervklen att jag fick byta tröja när jag kom hem för den jag hade på mig var fuktig på ryggen.

Jag googlade lite häromdagen och sökte på social fobi och bloggar och det finns en hel del, tyvärr tyckte jag att en del var rent deprimerande. Men det är väl så ångest är när den visar sitt värsta ansikte.... svart, kall och hård. Jag blir glad om min blogg kan hjälpa människor om så bara några få. Kanske den kan peppa någon som ser att jag gör saker trots att jag är skitskraj ibland, man kan vägra sin fobi att kontrollera ens liv. Det är absolut inte lätt och det är en kamp, men jag vägrar sitta ensam inne i mitt hus och inte leva mitt liv.

Dröm om morgondagen
Minns gårdagen
Lev idag

Kram på er och fortsätt kämpa!

Skör men ändå inte....

Igår gjorde jag något stort, något riktigt STORT! Jag satt tillsammans med fyra kompisar och drack lite vin. Ni kanske tror det var vinet som talade men tro mig jag var inte berusad och visste vad det var jag gjorde. Jag berättade, jag sa som det var. När jag berättade så brände tårarna bakom mina ögonlock och ville fram. Jag berättade för fyra av mina vänner att jag har social fobi. Mycket skrämande men ändå som en lättnad, det var skönt att få säga det, det lossnade en stenbit ur den klump som finns inuti. Jag fick mycket positiv respons, de tog det verkligen bra och tyckte jag var så strong som valde att berätta och de kom med frågor och funderingar som de hade. En kunde koppla ihop varför jag reagerat som jag gjort på olika sammanhang under vår gymnasietid och det var också skönt att höra, mycket av mitt förflutna har jag stoppat undan i glömskans fack. I min sociala fobi är jag för tillfället starkare, jag väljer att den inte ska styra mig och mitt liv. Ändock är det en kamp till och från, ibland vareviga dag.

Skör är jag vad gäller min stressnivå, jag har väldigt mycket kring mig just nu och i almanackan är det något uppskrivet varje dag, ibland flera saker samma dag som avlöser varandra med en halvtimme emellan. Mycket planering krävs för ditten och datten och för ett kontrollfreak som jag slukar det mycket av min energi. Jag som tidigare kraschat i stress måste vara jättenoga med att lyssna till min kropp. Ibland är det väldigt svårt, speciellt när jag tycker att jag känt mig hyfsat bra under en lång period. Häromdagen kom trycket över bröstet tillbaka och det är ett tydligt kvitto på att jag måste ta det lite lugnare. Vi alla vet ju att om stressnivån ökar brukar ångesten komma hand i hand med den, som ett ovälkommet brev på posten.

Jag hoppas ni haft en trevlig helg! Kram på er!

Greasy face deluxe.

Ja är det inte typiskt? Precis när jag smetat in hela mitt nylle med babyolja så knackar det på dörren idag..... Då kanske ni undrar varför i hela världen jag smetat in mig med olja? Jo för att jag var som en reptil igår som ömsade skinn...

Hursomhelst så var det en jättetrevlig granne och hennes son som knackade på för hon skulle höra om jag ville kolla igenom lite kläder efter hennes tjej innan hon donerade iväg dem. Jag bjöd in dem på tårta  som var kvar efter ettårskalas häromdagen. Trots världens mest greasy face så gick det bra! Det gick bra! Kan ni fatta? Lite nervositet kanske jag kände av men inte nämnvärt. Nu klappar jag mig själv på axeln och stoppar detta i bra att ha banken de dagar man inte mår så bra. Efter vi suttit och fikat en stund knackar det på dörren igen och det är ytterligare en mamma som jag börjat småprata lite med som ville diskutera ett ärende gällande barnomsorg här på orten där vi bor. Åter igen förklarade jag varför jag såg ut som en fet lax i nyllet :)  Och kan ni tänka er? Det hela gick bra, två bekantskaper som är väldigt nya för mig och jag kände mig ganska bekväm mesta delen utav tiden och lite, lite nervositet men just ingen att tala om. SKÖNT!

Häromdagen var det dags för kalas och som ni vet är inte detta min favorit syssla men a parent has to do what a parent has to do! För barnens skull gör jag allt som skrämmer mig och utsätter mig för saker jag kanske egentligen inte vill eller undviker normalt. Efter kalasandet var jag helt slut, förmodligen förväntansångesten som var boven till det hela. Barnen hade roligt och födelsedagsbarnet tyckte det var intressant med sina första födelsedagspaket och sin allra egna tårta som hon fick äta på egen hand. Mycket hamnade i håret och på golvet men min lilla tjej var nöjd!

Over n out