Kalas och pedanteri...

Idag har jag varit på 40 års kalas och som ni kanske kan gissa så är det inte min favoit sysselsättning...
I det stora hela så gick det ganska bra, blev lite nervös av en del människor som pratade med mig och kände hur jag ett tag var på väg att börja svettas. Jag lyckades dock hindra mina tankar från att låsa sig på det och kroppstempen återgick till något sånär normal.

Pedant skulle jag nog kalla mig själv vad gäller mitt hem på både gott och ont. Igår skulle vi få främmande av en annan mamma här på orten och hennes dotter som är i samma ålder som min äldsta. Mitt pedanteri inför besök gör den sociala fobin värre, jag jagar upp mig själv för två saker helt plötsligt. Det är som att det ena ger näring åt det andra. Den vanliga oron och den undermedvetna stressen över att hemmet ska se ut på ett visst vis när det kommer folk gör nervositets nivån högre tyvärr. Jag har tummat en hel del på hur jag vill att hemmet ska vara dock sedan jag fått barn, man inser att man inte hinner lika mycket. Har kommit på att vi faktiskt har ganska fint här hemma för det mesta när man ser hur det kan vara hos andra. När jag häromdagen satt och samtalade med min kusin visade det sig att hon är exakt likadan, hon har inte social fobi men hon var på pricken lik mig när hon skulle få främmande. Hon berättade att hon också sprang omkring i ett turbo läge och tokplockade och gjorde fint, detta till och med när främmandet redan stod vid ytterdörren. Värre än mig till och med.

Nu ska jag göra kväller, håller tummarna för att solen chockerar oss och visar sig imorgon! Natti natti!