Idag kom en av mina bästa vänner hit på ett efterlängtat besök. Det var så kul att hon kom! Fick mig verkligen att känna att det inte är så lätt att bo på en ort där man inte har någon familj eller någon riktigt nära vän. Jag har en vän här på orten som jag tycker mycket om men hon är också den ende tyvärr. Hur som helst så frågade min kompis idag en väldigt enkel fråga, hur mår du? Jag började gråta. Kanske inte är det bästa tecknet på att man mår bra eller? Jag kanske blev så rörd över att någon faktiskt tog sig tid att fråga hur jag mådde och verkligen ville veta, jag vet inte riktigt tårarna kom i alla fall. Här hemma förutsätts det att jag bara ska orka och orka känns det som. Jag vill bara skrika och stampa med mina fötter just nu känns det som... precis som ett barn fast jag skulle vilja skrika högre och få ur mig all min irritation och mitt missnöje. Som ni vet så är jag ju inte helt tillfreds med att "bara" gå hemma.
Nu till en helt annan sak, relationer. Hur F gör man? Ibland fantiserar jag om att bli särbo och ibland till och med hur det skulle vara att separera. Kanske är det mitt stora behov av ensamhet och egentid som gör att dessa tankar kommer när jag aldrig får en stund för mig själv. Jag är så tom på energi och ork att jag inte tycks ha något över för mig och min sambo just nu. Jag vill bara vara själv, ensam. Hur gör de där sällsynta paren som faktiskt verkar vara uppriktigt innerligt kära efter flera år, barn med mera? Jag längtar efter att få känna mer än vardag och tristess. En gång har jag varit så kär att det känts som jag inte kunnat leva utan just den människan. Lite som Kent har en låt som går... jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor...
Nu är ni väl dödströtta på att läsa om mitt gnäll, ber om ursäkt men det är så skönt att få "ventilera" sig någonstans. Jag hoppas att ni alla haft en fin jul med mycket kärlek. Det blev inte mycket sagt om ångest idag men det kanske också är bra ibland.
Godnatt!
Nej då vi blir inte trötta på att höra ditt gnäll. Jag tror många känner som du, men de flesta sätter inte ord på känslan. Dessutom får man då ofta höra: Du ska väl inte klaga, du har en man, fina barn, mat på bordet, ett fint hus, arbete osv. Du borde vara nöjd. Ja, men, mår man inte bra så gör man inte, måendet sitter på flera plan, tycker jag.
SvaraRaderaVi som har någon slags ångest eller fobi är känsliga människor. Till det hör också att vi analyserar mer, är stresskänsliga. Men jag tror ändå att "alla de andra" har andra typer av bekymmer. Alla får vi vår beskärda del (eller heter det beskurna?).
Någon skulle kanske råda dig att skaffa dig en hobby, göra ngt bara för dig själv...... JA, MEN TIDEN RÄCKER JU INTE TILL!!!!
Nåja, nu har jag ventilerat lite jag med, inte löst några problem, men vad jag vill ha sagt är att du är helt normal vännen. Att diskutera detta med andra som känner likadant är det bästa tror jag.
Önskar dig bra sista dagar på 2012, och ett Gott Nytt 2013!
Varm kram
Hej! Blir lika glad för dina ord som alltid. Klokt det du skrev om att måendet sitter på fler plan, håller helt med. Jag borde vara glad och tacksam för det jag har som många skulle påpeka för mig och det är jag. Jag älskar min familj, vi bor bra och vi har mat på bordet med mera. Men min själ skriker efter den sista pusselbiten i livet känns det som. Det där som skulle få mig att sluta längta efter vad det nu är.
SvaraRaderaJag är expert på att analysera och fundera, ekorrhjulet i hjärnan slutar aldrig att snurra. Beskärda är helt rätt, tror jag i alla fall :). Det där med hobby har min sambo sagt till mig x antal ggr och ja jag vet. Jag skulle jätte gärna ha något för mig själv att pyssla med, men som du skriver när ska den tiden infinna sig? Jag målade förut och var faktiskt hyfsad, jag har försökt ta upp det igen men all inspiration som bara kom genom penseln förut är som bortblåst.
Problem är svåra att lösa och livsfrågor skulle kunna dikuteras i det oändliga tror jag. Inga problem lösta men en mycket glad bloggerska som får så mycket klokt skrivet till sig.
Ha en fin sista dag på 2012 imorgon. Gott nytt år!
Kramen