Kryptiskt.

Det här kommer bli ett ganska kryptiskt inlägg eftersom jag inte vill röja min identitet. Jag har engagerat mig i en stor fråga som jag skrivit om förut och vi har faktiskt lyckats påverka till det positiva! Idag på ett ställe var det x antal gulliga människor som ville tacka mig för min insats, väldigt gulligt av dem! Jag fick en blomma och en massa kramar. Det gick ganska bra även om jag har svårt för kramandet men jag har blivit mycket bättre lär jag säga, kroppstempen var också tillfälligt hög. Dagens övning bestod alltså av uppmärksamhet som riktades mot mig av en mindre grupp människor och kramar. Jag som är så blödig blev såklart rörd till tårar.

För tillfället har jag fått en gnutta energi tillbaka så jag far runt huset och fixar med en hel del, lika bra att passa på medans järnet är varmt. Midsommar stundar och med den ångest för många av oss, jag ska tillbringa dagen med några av de människor jag känner mig minst orolig med och det känns skönt. Visserligen ska vi vara på ett ställe mitt på dagen där det kan vara trångt och jobbigt men det får gå för barnens skull. På kvällen ska vi bara grilla och spela något roligt spel hemma, alldeles lagomt midsommar nöje för min del.

Jag önskar er en fin midsommar!

Tillfällig verklighetsflykt.

Igår blev jag hastigt och lustigt bjuden in till stan på vinkväll med två av mina väninnor. Jag hade gått och funderat vad man skulle ta och hitta på till kvällen, jag kände för att göra något men hade samtidigt inte orken eller lusten att bjuda hem folk på middag. Detta var perfekt! Kollade med min sambo om det var ok att jag for iväg med så kort varsel, snäll som han är var det ju inga problem. Jag tänkte innan jag for att det ofta är de gångerna som är helt oplanerade som brukar bli riktigt roliga. När jag satt på bussen in till stan började det dåliga samvetet gnaga i mig, varför vet jag inte riktigt....blir liksom alltid så mer eller mindre när jag åker ifrån familjen. Men jag måste ju få vara bara jag ibland också, få en liten tidsbubbla för mig själv att andas i.

Kvällen blev kanon med mycket snack, skratt, gråt, vin och amatörsterapi hit och dit emellan oss. Tiden rann iväg fort som den gör när man har roligt. Vi bestämde oss för att gå ut och dansa som vi inte gjort på hundra år. Sagt och gjort så drog vi till stället dit vi alltid brukade gå när vi var lite yngre och ute i svängen oftare. Där på ett supertrångt, svettigt dansgolv med musiken dånandes ur högtalarna är jag för en stund en tjej i 20 års åldern igen som inte har några krav på sig eller ansvar för familj och allt vad det innebär, där och då är jag om ens för en liten stund helt fri. Detta mina damer och herrar var en mycket välbehövlig tillfällig verklighetsflykt.

Nu på kvällen har jag avklarat ett gym pass och det gick över förväntan med tanke på den vinkonsumtion som ägde rum igår kväll. Tidigare idag har jag varit på en marknad med min familj och sedan en loppis där jag gjorde ett tokfynd, är så himla nöjd! Ska åka och hämta min nya ögonsten imorgon.

Sov gott allesammans, hoppas ni har en fin helg!

Skakad och berörd.

Är det inte så hon sjunger? Nanne Grönvall i någon låt... jag är förlorad och förförd skakad och berörd.... hjärtat slår så hårt och jag faller mer och mer.

Jag läste något jag inte hade önskat hänt. Jag fick reda på något som gjorde mig skakad och berörd. Vart var jag? Varför glider människor ifrån varandra? Jag sitter här vid köksbordet och önskar att jag hade vart där och kunnat hjälpt min vän, eller att jag åtminstone gjort något för henne i hennes långa oändliga kanske aldrig tar ett slut vandring tillbaka till vad vi kallar "vanliga" livet.

Vardagslunken hör hemma knallar på och det händer inte mycket. Min fobi är hanterbar för tillfället men det kommer dagar då jag är låg och har sämre motståndskraft. Jag var ut och åt med en tjej som lider av samma åkomma och vi snackade av oss lite. Det mötet gick bra som det brukar göra när jag vet att jag ska träffa någon som har samma problem. Just nu skulle jag nog vilja fly livet en stund... jag kommer på mig själv med att fantisera mig bort till stränder långt borta. Visst är det konstigt hur en doft kan förflytta en i både tid och rum? Både konstigt men ack så härligt ibland.

Jag försöker hålla mig flytande och fungerande, har haft lite tryck över bröstet och svårt att andas ibland . Tror det beror på min inre stress gällande framtiden just nu, jag har ingen aning om hur det blir till hösten. Prognosen på mitt jobb ser inte lovande ut, de jobb jag sökt har tyvärr inte gett något men en plats på en utbildning jag sökt har jag i alla fall. Jag har tackat ja så jag antar att jag ska gå den... eller? Om någon bara kunde kliva in i mitt liv och styra upp...tala om för mig det här passar dig, gör så här och så här så blir det bra.

Mina tankar går till min vän ikväll. Om du läser så hoppas jag du kommer ihåg: Per aspera ad astra!

Kram till dig min vän

Rapport efter helgen.

Här kommer en liten rapport efter helgen med besök till my hometown.....
Överlag så gick det väldigt bra. Jag utsattes inte för eldprovet att gå in på den lokala mataffären, jag behövde helt enkelt inte ha något därifrån och glad var jag för det. Jag och min familj var på besök i tre dagar, jag och ungarna och deras mormor tog en promenix en utav dagarna. Till en början kände jag obehag ju närmre torget vi kom och ju fler människor jag såg, nervössvetten kom och hjärnan tänkte flykt. Efter en stund släppte olust känslorna och det började gå ganska bra istället. På kvällarna var jag ute och promenerade själv efter att småmonstren somnat och det var helt ok, lite orolig att stöta på någon gammal bekant men det klarade jag mig ifrån.

Igår eftermiddag tillbringades dagen med min sambos släkt istället då en utav hans systerdöttrar konfirmerat sig = stort kalas och en j massa folk. Gick hyfsat blev lite röd i ansiktet en gång men det får man väl ta, jag får försöka tänka att det gick ju ganska bra ändå och att det kanske går ännu bättre nästa gång. Jag tänkte på den stackars konfirmanden igår när hon stod och öppnade sina presenter inför allihopa som var där för att uppvakta henne. Inte något jag skulle gilla att stå i blickfånget för alla och tala om vem varje paket kom ifrån osv.....

Trevlig start på veckan!

Kort.

Idag fick vi besök, inte ett oväntat utan ett väntat.... men jag blir så trött på mig själv! Jag går och spänner mig och blir nervös trots att det är en person jag känner och tycker om. Jag blir lättretlig och snäsig och jag vill inte vara så, jag vill tycka att det bara är roligt att få besök och inte det minsta ångestladdat.

Tror jag kan avsluta med kort slut idag istället för klart slut.

Avis på Harry Potter.....

Maj är äntligen här och vårsolens sköna strålar! Tur är väl det för mörka långa vintrar i detta kalla land är inte att leka med det ska gudarna veta.....Sakta känner man energin rinna tillbaka i kroppen och lusten att ta sig an saker återvänder med ljuset :)

I mitten/slutet på denna vecka ska jag bege mig mot mina hemtrakter, vi ska hjälpa min mamma och hennes man med en sak på huset som min sambo är duktig på. Vi tänkte övernatta där några nätter hela familjen. Jag bävar om jag behöver gå in på den lokala mataffären under min vistelse på orten, det är just nu den största prövning jag kan tänka mig. Mycket gör jag och mycket tvingar jag mig till att göra men just det sitter j hårt inne.  Förut fanns två affärer och jag valde alltid den med minst risk att springa in i någon man känner igen/som känner igen mig. Nu har den stängt och då lämnas jag utan alternativ och tvingas konfrontera en av mina största ångest/rädsla trigger sak att göra. Kanske jag ska bunkra upp innan vi åker så det är så liten liten chans som möjligt att jag ska lära gå in där....eller så ska jag vara duktig och tvinga mig själv med allt vad det innebär. Tänk vad skönt om man hade en sådan där osynlighets cape som Harry Potter har första gången man går in, då skulle man ju kunna ta några prövovarv och se hur det går.....

Njut av vårsolen!

Håll alla tummar och tår för mig!

Måndagkväll. Jag har ju tidigare skrivit att jag har lite oklart vad gäller jobb till hösten då min föräldraledighet är slut, jag söker därför en del intressanta jobb. Alla jobb jag sökt skrämmer skiten ur mig på ett eller annat sätt, men man ska ju aldrig sluta utmana sig själv. Jag håller tummar och tår så hårt för ett utav dem, jag tror det skulle passa mig som handen i handsken!

Det har varit lite mycket nu på slutet på flera plan och det kommer efter nu känner jag. Jag är extra känslig eftersom jag kraschade för några år sedan i vad en del kallar för att " gå in i väggen " jag skulle nog vilja säga totalt jävla slut och dränerad på all energi och livsvilja/ utmattnings depression. Hur som helst gäller det att jag lyssnar till min kropp, känner så väl igen tecknen som kommer med lättretlighet och snäsighet, tryck över bröstet med mera. När detta kommer är det också lätt att jag blir sämre i min ångest, det går liksom hand i hand. Klarade dock besöket på den lokala mataffären bra idag, ångestnivå från 1 - 10 skulle nog bli en 2 så det var bra och skönt.

Nu tycker ni väl att jag trökar och velar men jag funderar fram och tillbaka kring att medicinera eller inte? Jag tycket verkligen det är jättesvårt!

Fler kommentarer efterlyses här på bloggen, jag älskar ju kommentarer både ris och ros är välkommet! Kom igen skriv till mig!

Hoppas ni får en fin vecka, jag tror inte jag har något speciellt läskigt denna vecka och det känns skönt. Ett mycket välbehövligt andrum efter mycket prövningar på slutet.

Kram till er alla.