My hometown...

Snart ska jag ta kidsen och jag bege mig mot mina hemtrakter för att stanna där två dygn. Hua! Hoppas jag inte springer in i någon person jag är rädd för att möta. En kille som jag dejtade av och till i många år bor kvar på min hemort och jag har inte sett honom på väldigt väldigt länge. Ett möte med honom skulle vara mycket jobbigt att genomgå. Kanske för att jag var tokkär i honom och rodnade som en idiot i början av vår bekantskap när han kom in där jag jobbade. Tror till och med att han kan vara en del av början på min fobi, låter kanske knäppt men jag tror faktiskt det. Generellt sett så vill jag hekst inte alls möta personer från förr som känner igen mig. Varför vet jag inte, jag har absolut inget att skämmas för egentligen. Sometimes I can´t believe all the crazy things that goes on in my head....Ibland önskar jag att jag blir så j less på att vara på detta vis så att jag inte längre orkar byr mig och hjärnan bara stäger av och sim salabim så är min fobi borta!


Tyvärr har det inte blivit mycket skriva ett tag för det har mest varit vardag utan några speciella händelser. Hoppas ni alla får en jättetrevlig helg! Jag rapporterar nästa vecka hur mitt hemortsbesök artade sig.

Natti!

Svettigt.

Men av en helt annan anledning än ångest! Har precis kommit hem från ett pass dansaerobic och shit pomfritt, det var inte det lättaste! Ska ge det några ggr till få se om kordinationen lossnar. Vore bra att ha ett pass att kunna kombinera mitt gymmande med. En sak är säker i alla fall: Träning och rörelse får mig att må bättre, jag känner mig starkare. Inte bara fysiskt utan även mentalt och det behövs ju för att orka kämpa med denna j fobi.

På torsdag kanske jag ska utsätta mig själv för något jag tycker är skitläskigt. Kyrkis! Kan ju vara roligt för min yngsta som nu hunnit bli 5 månader och för mig ( efter en stund dock ). Kommer ihåg första gången jag gick dit med vår äldsta. " Nervössvetten " flödade och jag ville sjunka genom golvet och tyckte det hela var mycket otäckt. Men vad gör man inte för sina barn? Jag ska suga på denna karamell ett tag till så får nog min allmän status avgöra om jag går eller ej den dagen.

Natti natti

Prickig korv...

Japp that´s me! Har lyckats ätit något som jag helt klart inte tål. Fått en fin present till helgen i form av en allergisk reaktion from hell :( Prickarna är självklart så snälla att de sätter sig i fejjan.....Om jag inte är sugen att vistas bland folk i vanliga fall så är jag det absolut inte denna helg. Eftersom jag ammar var det inte mycket medicin jag fick ta heller, fick en mild som jag hoppas ska hjälpa lite.

Till er prickfria  ha en riktigt skön trevlig helg!

Händelselösa dagar...

Nu är jag inne i en period igen då inget händer.... alltså kan inte så mycket bli jobbigt heller. Det är väl både på gott och ont antar jag. Att inte utsättas för det man riktigt skrämms av kontinuerligt gör ju att det blir värre sedan när det inträffar.

Har en otäck händelse framför mig näst nästa helg. Jag har anmält mig till en klädbytardag på min hemort och jag vet att det kommer bli en jobbig upplevelse för mig att åka och lämna de saker  jag vill försöka sälja. Tidsintervallen som detta ska göras på är 30 minuter och det är jättemånga som ska in i lokalen samtidigt för att lassa upp det man tröttnat på som kan glädja någon annan. Ja ja wish me luck!

Medicin?

Att medicinera sig eller icke? Det är frågan.... Hmm känner mig helt vilse och fundersam. Har av någon anledning en viss motvilja mot allt vad medicin heter. Någon som kan komma med något gott råd? Som kanske har egen erfarenhet?

Nu ska vi strax iväg på kalas ( nu igen) ... Detta är födelsedagarnas månad då alla tycks fylla år. Denna gång bär det av mot ett ställe jag inte känner mig speciellt nervös inför att besöka tack och lov. Det känns skönt !

Per aspera ad astra

Nervklent.

Rubriken på detta inlägg sammanfattar min känsla på grannpojkens kalas häromdagen. Jättemycket folk där, litet, trångt och varmt. Japp rena mardrömmen för mig! Försökte vid bron att övertala äldsta dottern att vi kunde gå dit lite senare när de flesta hade begett sig men jag hade ju sagt till henne att vi skulle gå efter dagis och hon var orubblig. Gillade inte alls situationen och blev ganska svettig på ryggen och kände mig illa till mods. Tackade nej till fika för att slippa sitta i det lilla trånga köket och höll mig i vardagsrummet där det var lite mer utrymme. Äldsta dottern fikade i köket glad i hågen trots att jag inte satt där.

I går kväll var jag återigen på spänn... min farmor, pappa och hans flickvän skulle komma på besök och gratta mig i efterskott. Vi har inte den bästa relationen och vi ses inte särskilt ofta så jag tycker oftast det är jobbigt när de ska komma och känner mig nervös och spänd. Det går bättre när jag hälsar på dem. Det är ju alltid värre av någon anledning när människor kommer till mitt hem.

Idag har jag varit väldigt trött, antar att det är för allt som varit denna vecka. Blev medbjuden tidigare i veckan att följa med ut ikväll genom jobbet och jag ville verkligen följa.Tyvärr var minstingen inget fan av flaskan ännu så jag fick vackert stanna hemma. Synd! Hade varit perfekt läge för mig att följa med ut med jobbet dels för att jag inte gjort något på evigheter och dels för att det inte var längesedan jag var in där och hälsade på. Det gäller ju att smida medans järnet är varmt som de säger. Går det nu längre tid mellan gångerna jag träffar kollegorna är jag tillbaka på ruta ett. Det blir lika ångestladdat och jobbigt att ses trots att jag tycker om mina kollegor och vill träffa dem.

Goodnight sleep tight!

Nu är det över.

Japp så är det, nu är det över! Färdig kalasat för denna gång. Det gick ganska bra måste jag säga, det värsta var nog dagen innan som jag skrev om tidigare. Blev så glad nu när jag loggade in mig och upptäckte att jag fått min första kommentar!!! Jätteroligt!

Dagens prövning: Födelsedagskalas i grannhuset, deras yngsta fyller tre och jag ska gå över med båda barnen när den äldsta slutat dagis för dagen. Hoppas verkligen inte det är mycket folk där!

En gammal kollega/kompis som jag inte sett på länge hörde av sig igår och frågade om hon och hennes nye kille kunde komma förbi på fredag. Jag blev rädd och kände att jag haft nog med spänning och oro denna vecka så jag avböjjde. Mycket för att min sambo jobbar sent och jag skulle förmodligen behöva ta emot dem själv och det var jag inte upplagd för nu. Skäms på mig! Avböjja något jag egentligen vill för min rädslas skull. Jag hoppas de vill titta över vid ett annat tillfälle istället!

Fler prövningar denna vecka: Två barnkalas till att eventuellt besöka. Vet inte riktigt om jag törs för jag kommer få åka själv med båda barnen på bägge kalasen i sådana fall.

Gårdagens prövning: Tandläkarbesök. Utvärdering: Gick hyfsat bra, lite " nervös svettig" på näsan till en början men sedan släppte oron och det gick bra.

Trevlig onsdag!