Snusastrof!

I lördags mådde jag mycket konstigt, det var som att jag var apatisk på något sätt. Jag varken ville eller orkade göra något och allt kändes totalt övermäktigt. Tack och lov var min sambo hemma och ledig! Jag låg i sängen nästan hela dagen, stundvis sovandes stundvis funderande på ditt och datt. Det var som att precis all enrgi runnit ur det fanns liksom inget alls kvar. Jag blev hastigt påmind om hur jag mådde när jag kraschade in i den berömda väggen tidigare i mitt liv.... och hua det lovar jag er det är en plats man aldrig vill hamna på igen eller ens önska ens värsta fiende.

Igår var lite energi tillbaka igen och det blev lite snickrande, ett besök hos vänner och en vända till gymet. Ganska skön söndag faktiskt. När jag var på gymet och nästan hunnit igenom min timme som jag brukar köra ringer telefonen. Det var min sambo. Genast tror ju jag att det hänt något med barnen när han låter smått desperat på telefonen. Till min lättnad var det inget med barnen utan det var en snusastrof! Med självömkande röst frågar han om jag har lång tid kvar att köra eller om jag kan tänka mig att komma hem? Varför? Han hade slut på snus och affären stängde om 10 min och paniken hördes i hans röst ( Vi har ganska lång bit att åka annars för att hitta något öppet ställe en söndag kväll). Snäll som jag är och för att få behålla husfriden begav jag mig hemåt så han hann till affären för att stilla sitt snusbehov.

Jag har bestämt mig för att ringa och fråga hälsocentralen om jag kan få komma till kuratorn och prata av mig lite igen. Jag gick för några år sedan och känner att det kanske behövs igen för att få lite hjälp på traven med min ångest.

Hoppas ni har en bra måndag!

Bloggtips!

Hej på er!

Vill tipsa er om en blogg som berör mig så oerhört:

http://frejamssan.blogg.se

I svåra stunder kan vi göra så mycket tillsammans, det som detta par har varit med om och gör är värt att uppmärksamma på alla sätt.

Nu till något helt annat, snälla snälla fler kommentarer mottages tacksamt!

Hoppas ni haft en fin helg!

LIte bra och lite dåligt = gårdagen

Tjipptjopp!

Igår var en utmanande och utmattande dag. Dagen började med ett läkarbesök med minstingen som jag trott skulle gå galant men ack så fel jag hade. Vet inte vad det var som gjorde det men jag fick världens ångest inne hos doktorn och tok "nervös svettades". Tack och lov led minstingen av en helt vanlig förkylning som inte hade vandrat ner i lungorna som jag trott pga rosslandet. När jag gick ut ur rummet började kroppstempen äntligen återvända till normal nivå.

Mötet senare på dagen som jag haft en hel del förväntansångest inför gick över förväntan och jag tycker min handledare verkar vara en bra, förnuftig och inspirerande människa. Det är mycket viktigt för mig att jag trivs med personer jag ska ha att "göra " med. Kanske det är extra viktigt för oss med social fobi? Det tror jag i alla fall. Vi pratade en hel del om terapi uppblandat med jobb och framtidsutsikter. När jag gick därifrån kände jag mig för första gången på länge lite inspirerad och smått hoppfull inför framtiden. Allt kanske har en mening? Det kanske var meningen att jag skulle börja på mitt jobb för att komma dit jag är idag och för att träffa denna människa som ska stödja mig i jakten på min nya framtid om jag nu inte har något jobb att återvända till.... vad vet man? Den som lever får se.

Här är några små tänkvärda meningar som jag gillar:

" Everyday is another chance to make your dream come true "

" Minds are like parachutes, they only function when open "

Hoppas ni har en trevlig helg. Natti natti!

Ledsen och besviken

Jag var till mataffären idag och det gick inte så bra. Vet inte riktigt vad det beror på men känner mig oerhört trött förmodligen för att en elak ilsken förkylning lurar i min kropp, dagis deluxe baciller förmodligen...

När jag kom till kassan och skulle betala så frågade jag: Du råkar inte veta på rak arm om ni har någon sockerfri choklad? Tänkte mig att hon bara skulle svara antingen ja och tala om vilket märke och vart den var eller ett enkelt nej tyvärr. Istället till min fasa vrålar hon högt på en kille som jobbar där och börjar engagera honom och säger högt och tydligt: hon där undrar....DÄR hördes hur tydligt som helst i mina öron. Min inbillska ångest hjärna sätter självklart igång en oönskad process med rodnad som hette duga eftersom jag helt plötsligt tror att alla tittar på mig och tycker att jag stoppar upp kön med min fråga ( vet ju att ingen förmodligen tittade något extra på mig men ni vet ju hur det är).  Man får ju vara glad för fin kundservice och att de vill hjälpa till men i mitt fall idag hade jag hellre tagit ett tvärt nej till svar. Nu sitter jag här och ältar i huvudet och rackar ner på mig själv....

Imorrn kommer goda vänner hit som vi inte sett på ett tag. Känns lite smått nervigt eftersom det var så länge sen, det bör dock gå bra eftersom de är några av de få människor jag känner mig mest " bekväm " med.

Lördagskväll som det är nu och jag sitter här vid datorn kan man ju undra: Har hon inget bättre för sig? Näe, barnen sover, sambon ligger och sträcker ut sig i soffan och jag vill helst sitta här för mig själv och knappa.

Trevlig kväll!

Hänga löst...

Japp det är jag... känns så i alla fall. Innan jag gick på min föräldraledighet så blev x antal personer uppsagda på min arbetsplats pga arbetsbrist. Övriga gänget fick gå omedelbums medan jag blev uppsagd till hösten 2013 eftersom jag hunnit gå på föräldraledighet. Finns det behov av folk till hösten så får jag jobba och finns det inte så får även jag gå som planerat. Hoppas jag inte rabblat detta här förr? Tror inte det iaf. Hade nästan varit skönare att veta att man kommer att få gå då hade jag kunnat satsa 100 % på något nytt,  nu lever jag i någon konstig halv limbo känns det som. Hur som helt är jag rädd/orolig inför nästa vecka. Företaget jag jobbar på har ett avtal med en låt oss säga instans som ska hjälpa personer till nytt jobb eller eventuellt att starta eget. Typ som arbetsförmedlingen fast snällare ( man går om man vill och får hjälp ), ni fattar vad jag menar. Nästa vecka ska jag på mitt första möte med min handledare där, det är verkligen en situation som får mig att bli skakis, att trigga igång alla mina ångestknappar. Håll tummarna för mig så kommer rapport sedan hur saker och ting artade sig.

Idag knackade det på dörren här hemma, alla i familjen satt samlade vid köksbordet. Vi vrålade kom in i kör allihopa. Min mage knöt sig när jag hörde att det var en okänd röst i hallen. Nu var det bara Jehovas vittnen som var ute på tur ( inget illa om dem ) så vi sa tack men nej tack vänligt men bestämt. Att kroppen kan vara så snabb på att reagera? Ungefär som ett djur som anar någon typ av fara i faggorna.....

Nu ska jag gå och ägna lite tid med la familia, idag är det latus matlagus som gäller. Vi lägger matlagningen i vila till imorrn och ringer pizzerian istället :)

Ha en skön helg allihopa!

Vit tiger...

Denna dag började bra med en timmes härlig träning. Min sambo hade bjudit hem några vänner till eftermiddagen/kvällen på mat. När det var ca 1 h innan de skulle komma började jag känna ångest komma krypande. Jag blir så besviken på mig själv när jag märker att jag snäser åt både min stora tjej och min sambo om de på något vis "stör " mig lite för mycket när jag känner mig så. Undrar om det är den inre stressen och olust känslan som gör att det blir så? Tankarna liksom låser sig på att jag inte känner mig helt ok och små små ting som annars inte skulle röra mig i ryggen blir helt plötsligt jättestora störande moment och jag hugger som en kobra.

Imorrn ska kanske min sambos chef titta förbi, ingen hit för mig som ni kanske förstår. Men men ny dag nya möjligheter, det kanske går bra vad vet jag?

Min mormor är sjuk och har fått flytta till ett äldreboende. Idag har min mor och hennes bror varit och rensat/tömt en hel del av det sista i lägenheten. Mamma ringde och sa att hon bland annat hade tagit reda på en vit ganska stor gosdjurs tiger med svarta ränder åt mig. Larvigt? Näe inte alls.

Just den tigern har ett stort affektions värde hos mig. Jag kommer inte ihåg speciellt mycket från min barndom men hur tigern hamnade hos mormor kommer jag så väl ihåg. Jag var uppe hos mormor ( hon bodde ganska långt ifrån oss då) och bodde där några nätter och vi var nere på stan och fick syn på en leksaksaffär som vi bestämde oss för att gå in i. På något vis lyckades jag övetala mormor att hon skulle köpa den tigern, inte åt mig utan åt henne själv. Sen den dagen har tigern alltid funnits hos mormor och det känns roligt att den nu ska få komma till mig. Han får nog flytta in i minstingens rum och förhoppningsvis få ett långt behagligt gosdjurstiger liv här hos oss.

Nu är det lång tid efter läggdags för en trött fobiker mitt i livet så .... god natt på er!

Idag - en bra dag

Idag var min sambo ledig så jag fick lite egen tid. Jag drog iväg till ett köpcentrum några mil härifrån för att ta en titt om det skulle vara något kvar av mellandagsrean. Det var det absolut, för mycket fint kvar och tyvärr för liten budget. Det blev en hel del fina bra fynd både åt mig och barnen innan hemfärd :) Trots att jag inte var borta längre än 3 timmar så gör det så mycket att få en liten stund för sig själv. När jag först gick in i köpcentrumet kände jag mig lite olustig och blev lite varm, efter en stund släppte det och jag började känna mig bekväm.

Senare på eftermiddagen gick jag till mataffären här på orten för att handla. Två gånger under tiden jag var inne i affären kände jag mig illa till mods och kände att jag nästan höll på att börja rodna. På något underligt vis lyckades jag återfå kontrollen och jag kände hur känslan avvek och den begynnande rodnanden likaså. Puh, skönt!

I brist på annat att skriva idag passar jag på med lite tips:

Någon som funderar vad ni ska äta till middag imorgon? Tonfisklasagne med keso. Både nyttig och god, testlagade igår kväll och samtliga i familjen gillade den. Receptet hittar ni på recpet.nu.

Längtar ni efter att se en riktigt bra film? Warhorse! Vilken fantastisk film, förstår inte hur jag kunnat missa den. En av de bästa filmerna jag sett på länge.

Gokväll!