Japp rubriken sammanfattar detta inlägg mycket bra. Jag har inte skrivit på länge och jag har känt min svärmor länge men blir fortfarande nervös när hon ska komma och hälsa på och jag är ensam hemma med barnen. Förstår inte hur det fortfarande kan vara så efter snart fem år men så är det. Kanske för att jag uppfattar henne som en auktoritär person och auktoritära personer gör alltid den sociala fobin värre. Även personer som det känns som kan se rätt igenom en har den effekten.
Idag har jag varit på ett ställe jag avskyr att besöka, det knyter sig i magen när jag ska gå in och är alldeles illamående av att behöva åka dit. Nej, det har faktiskt inte något med min fobi att göra för en gångs skull.... Jag avskyr att behöva besöka sjukhus det är bland det värsta jag vet. Jag var och besökte en nära väldigt kär släkting till mig som är mycket sjuk tyvärr. När jag satt där bredvid sängen slog det mig att ett sjukhus innefattar så mycket i en och samma byggnad.
Liv och död, hopp och förtvivlan, tillfrisknande och obotliga sjukdomar, hjälpande händer och tacksamhet. Ett hus fullt med allt mellan himmel och jord egentligen,en för mig skrämmande och förbryllande plats.
Hoppas ni njuter av en trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar