I helgen fick jag för första gången på väldigt länge åka till ett stort köpcentrum utan barnen! Förväntningarna var höga och shoppinglusten på topp. Jag hade också en rejäl budget för en gångs skull, jag hade fått en del presentkort och pengar när jag fyllde år. Det var så skönt att sätta sig i bilen och åka iväg själv, inte behöva ha hundra miljoner saker med mig som alltid annars när vi ska någonstans. Efter x antal timmar i köpcentrumet och alla klädaffärer var avverkade hade jag kalsonger till min sambo och ett blöjjpaket åt minstingen - jippie! Det var som att min shoppingförmåga var som bortblåst... jag gick omkring och tittade men fick som någon sorts blackout såg ingenting, ville inte prova något, såg inte vad som skulle kunna passa ihop och så skulle jag kunna fortsätta forever and ever. I en skoaaffär precis innan jag skulle åka hem ser jag två bekanta ansikten, jag som hit tills hade klarat mig igenom hela köpcentrat utan ångest. Nu kom den i form av svett på ryggen och nosen. Det var två damer som är släkt med ett ex till mig, båda är jättetrevliga och jag tyckte det var kul att träffa dem men ändå infinner sig mina problem.
To do or not to do? Det är frågan nu. Inom kort kommer det vara middag och möte denna månad som hålls av en förening jag nämnt tidigare här på bloggen för människor som är lider av någon typ av ångest. Jag är sugen på att gå men skrajj också, jag har nästa vecka på mig att ta en lång och hård funderare om huruvida jag ska vara med eller ej. Skulle ju kunna vara både intressant och kul.
Veckans scary: Ska kanske drista mig till att gå in på jobbet på fredag.
Ha det så bra allesammans!
Trevligt med shopping...även om det inte blev riktigt som du tänkt :)
SvaraRaderaFörväntansångest, jo för mig känns det såhär: Jag t ex anmäler mig till föreningens middag och i samma sekund så ångrar jag mig. Går sedan och räknar ner dagarna till det är dags, och tänker: åhh..nej...idag är det dags..ungefär som om man ska till tandläkaren. Så fel...man ska ju längta efter en trevlig händelse och vara glad när dagen kommer. Men när jag väl sitter där så känns det bättre och jag har jättetrevligt. Har alltså "slösat" en massa energi och oro för något alldeles i onödan. Varför går inte sådana tankar att stoppa? Förstår på ett intelligent plan att det bara är tankar.
Hoppas du förstår hur jag menar?!
Hoppas också att du går på föreningens middag. ÅSS har varit till stor hjälp för mig.
Heja dig!
Förstår precis hur du menar! Sådär kan jag vara inför dop, bröllop, stora fester, middagar m.m listan kan göras lång. När jag väl är på plats så att säga så är ångesten ibland skyhög innan det börjar kännas bra och jag kan slappna av. Det är så trist för man ska ju längta efter en trevlig händelse precis som du skriver. Det är verkligen en stor energitjuv denna ångest.Har det varit flera "otäcka saker" några dagar på rad behöver jag oftast en eller två dagar att återhämta mig för man blir helt slut. Nu ska jag försöka besluta om jag ska med på middagen eller ej. Ha det gött och hejja oss!
SvaraRadera