Bad day...

Dålig dag tyvärr, hade väldigt jobbigt under ett besök på apoteket och hälsocentralen idag tyvärr. Har märkt att jag blir " svagare" när jag fått för lite sömn / sovit dåligt. Alldeles blöt av " nervös svett " när jag väl kom ut därifrån. Så trist och det redan kassa självförtroendet som är näst intill obefintligt fick sig en törn åter igen.
Nu har jag nästan packat färdigt för vår lilla helgtripp i hopp om att allt kommer att gå så bra som möjligt och att jag inte ska tycka att det är alltför jobbigt.

Trevlig helg på er!

Röda prickar och gammalt folk

Mmm kanske lite konstig titel på detta inlägg men det är vad jag kommer att skriva om. Ni som lider av social fobi har ni tänkt på att det ofta går lättare med gammalt folk? Med det menar jag äldre människor, pensionärer och uppåt. På något konstigt sätt känns de inte lika skrämmande. Jag vet att på mitt gamla jobb där jag satt och tog emot männsikor i alla de åldrar så var det mycket sällan jag upplevde det jobbigt på något vis. Varför det är på detta vis har jag ingen bra förklaring till. Värst är nog att konfronteras med de människor som känns som att de ser rakt in i mig, i mitt djupaste innersta när de ser på mig. Detta måste ju vara något som har att göra med skam på något vis, hur det hänger ihop har jag inte lyckats klura ut ännu tyvärr. Skäms ju egentligen inte över mig själv på något vis och har inget att skämmas för men ändå kan dessa människor utlösa kraftiga rodnader hos mig. Blev rekommenderad en bok för längesedan som heter ilska,skuld och skam som man kanske borde läsa. Någon som läst den?

Nu till röda prickar eller kanske rättare sagt ett rött utslag. Det var nämligen det som fick mig att rodna idag :( Vi satt vid matbordet hela familjen nu på kvällen och hade besök av två grannar. Plötsligt frågar den ena: Vad har du gjort på halsen ? Har du blivit biten av någonting eller har du fått någon allergisk reaktion? HJÄLP! Då kommer oron och rodnaden som ett oönskat brev på posten tyvärr. Förmodligen reagerar jag på det här sättet för att all uppmärksamhet vänds mot mig helt plötsligt och då låser sig mina tankar.... får inte rodna får inte rodna... Och vad händer då? Jag rodnar såklart och känner hur jag inte vill se någon i ögonen och försöker titta bort och gömma mitt ansikte tills rodnaden och den tillfälliga, men ack så obekväma stunden än över.

I helgen kanske det blir dåligt med inlägg här, jag ska kanske åka bort en sväng men har inte riktigt bestämt mig. Om jag åker kommer jag vara utan dator en stund och förmodligen utsättas för mycket av de situationer/saker jag tycker är allra läskigast. Den som lever får se.

Nu ska jag ta och läsa lite innan jag ska sova, det gäller att passa på förstår ni när båda barnen sover för man vet aldrig hur länge.

Godnatt!

Fegis...

Fegis... det är just vad jag är idag! Skäms på mig! Borde ta med barnen och gå över till ett äldre grannpar där herrn i huset fyller år. Stora dottern är väldigt förtjust i detta äldre par ( får kakor, godis, glass och göra vad man vill där ). Men jag har en dålig dag och känner att det inte skulle bli särskilt bra om jag gick och det visade sig att det var mycket släkt och vänner där i deras yttepytte kök. Vi får se om vi kanske går senare ikväll eller tar det imorgon istället när jag vet att det inte borde vara mycket människor där. Nu gör jag precis tvärtom idag mot vad jag brukar säga... nämligen att man ska tvinga sig själv och fortsätta utsätta sig för läskiga situationer för att kunna leva och inte stänga in sig.

Over n out från dagens fegis

Slut på midsommarhelgen...

Ja då var det slut på midsommarhelgen och det tycker jag är skönt. Vi har haft en översocial helg och farit och flängt åt olika håll i dagarna tre. Har dock inte utsatts för något jag tyckt varit jobbigt på något sätt vilket känns bra. Är väldigt trött dock efter en helg som denna, skönt med en helt vanlig måndag då jag bara kan vara hemma. Tycker nästan det är bra att det regnar idag, det ger mig lite bättre samvete att bara vara inne och ta det lugnt med lite städning och hemmafix. Imorgon får gärna solen visa sig igen!

Häromdagen berättade min sambo att hans chef eventuellt ska komma och hälsa på oss någon dag framöver, min reaktion? Oro i kroppen direkt, tycker det är så jobbigt när det kommer människor jag aldrig träffat in i mitt hem, min privata sfär. Jag försöker tänka positiva glada tankar men de negativa hinner alltid före av någon konstig anledning.

Har inte så mycket mera att ventilera just nu så detta får räcka för idag. Trevlig måndag!

Upp och ner...

Så ser mina dagar ut, kvällar och nätter ska också tilläggas. Men nu var det ju inte småbarnslivet och bristen på sömn jag skulle skriva om utan något helt annat, själva anledningen till att jag startade denna blogg, nämligen min sociala fobi. Gårdagen innehöll BVC besök med lilla dottern och ett bankbesök. Måste säga att BVC besöket gick hyfsat bra, lite svettig på ryggen när jag gick därifrån men inte alls farligt. Bankbesöket gick inte lika bra, en liten tokvarm lokal gjorde inte saken bättre. Dagis och ICA gick bra. Summa summarum två bra, en hyfsad en dålig, överlag en ganska bra dag dock.

Imorgon är den här, midsommarafton och med den hög ångest för många. Jag sitter med lite feber och är tokförkyld så jag orkar inte riktigt oroa mig vilket är skönt. Som jag skrev tidigare så kommer vi fira med några av de vänner jag känner mig mest "trygg" med.  Det får gå som det går, tänker att det bästa är att ta det som det kommer även om det är svårt. Ofta brukar mina tankat vandra iväg i alla falla och bygga upp en rad olika obehagliga scenarier.

Funderar fortfarande på huruvida jag ska ge denna adress till mina närmsta vänner eller inte? Skulle någon snäll själ därute vilja ge mig lite feedback i denna fråga och lägga en kommentar? Skulle bli mycket tacksam. Hur tänker ni kring detta? Vet era närmsta vad ni fightas med vareviga dag?

Tidigare i mitt liv har jag hur tokigt det än må låta haft väldigt sociala jobb med kundkontakt varje dag. För x antal år sedan resulterade detta i att jag blev utbränd. Kombinationen med otroligt hög arbetsbelastning, negativ stress, dålig chef och den sociala fobin gjorde att jag kraschade totalt. Just då insåg jag inte att en del i problemet låg hos mig själv. Klart som fasiken att min fobi också var en del i detta. Tänk er att varje dag sitta vid en disk för att ta emot människor och hjälpa dem och samtidigt vara livrädd att du ska se ett bekant ansikte kliva in över tröskeln. Så fort det kom in någon person som hade minsta lilla anknytning till mig blev situationen otroligt jobbig. Det kunde vara kompisar, expojkvänner, pojkvän, svärföräldrar, personer som på något vis visste vem jag var och vart jag kom ifrån. Rodnaden, svetten och den något mer stressade och fumliga jag infann sig direkt. Önskan om att få sjunka genom golvet var många gånger det jag ville mest av allt.

Hör gärna av er, det skulle jag verkligen uppskatta och tycka vore jättekul.
Trevlig midsommar!

Måndag

Helt vanlig måndag.... otroligt att det redan är den 18 juni. Förstår inte vart tiden tar vägen, den verkligen flyger förbi. Vår yngsta dotter blev redan 2 månader i helgen. Hoppas och ber att mina döttrar ska slippa fightas med det här och drabbas av social fobi,det är verkligen inget man önskar någon annan.

Började läsa boken jag blivit rekommenderad häromdagen, Att välja glädje skriven av Kay Pollak. Har inte kommit så långt ännu då man tyvärr inte får särskilt mycket egen tid med två små. Det lilla bit jag kommit är i alla fall mycket lovande och boken handlar om hur vi med tankens kraft kan förbättra vår tillvaro och vår syn på livet. Detta är något jag tror starkt på för jag har märkt att under perioder då jag tagit mig tid till att tänka eller skriva positiva affirmationer också blivit bätte i den sociala fobin. Den jag oftast använder mig av är: jag kan och jag duger. Jag måste bli bättre på att ta mig tid till detta / komma ihåg för det har en så positiv påverkan att det inte är något man får slarva med!

Jobbiga moment idag? Hmm... svärmor tittade förbi oanmäld. Det kan jag uppleva som mer eller mindre jobbigt det är olika på dagar. Rodnande en gång då hon sa att hon tyckte att jag blivit så smal och att "gravid magen" försvunnit helt. Detta är ju något jag bara ska bli glad över att höra och inte stå som ett fån och rodna. Ahhh blir så trött på mig själv ibland, men men vad ska man göra? Det är väl bara att försöka acceptera sig själv och göra det bästa av situationen. Tror det är viktigt att inte låta ens tankar " slå " ner en alltför mycket.

Midsommar i antågande med stormsteg. Alla högtider kan ju vara mer eller mindre jobbiga för oss med social fobi. Postivit är att man ofta är utomhus på midsommar i alla fall och det brukar ju underlätta. Vi ska spendera midsommarafton med några av de vänner jag känner mig mest trygg och bekväm med om ni förstår vad jag menar.

Jag har berättat för min mor om min fobi och hon har adressen hit så hon kan läsa min blogg. Har dock inte vågat ens nämnt detta för min far. Trots att han har svikit mig så många gånger och inte varit särskilt närvarande i mitt liv är jag rädd för att berätta detta. Tror han skulle se på mig som jag var någon slags alien från yttre rymden innan mina ord sjunkit in. Jag funderar på att ge denna adress till några av mina närmsta vänner, jag menar de borde väl få veta vem jag är till 100% ? Då kanske de skulle förstå varför jag undvikit / undviker vissa saker om jag kan slippa...

Detta var allt för idag. Hör gärna av er.
Natti natti :)

Handla mat....

Handla mat kan ju faktiskt vara nog så jobbigt beroende på vem/vilka du kan stöta på inne på affären. Häromdagen när jag var in på ICA affären mötte jag en familj som vi faktiskt umgås med lite sporadiskt, men nör jag var ensam blev det ett jobbigt moment. Blir någon sjuk reaktion i min hjärna när allt fokus ligger på mig ( läs när det bara är mig de pratar med ) alltid lättare om jag har sambo och barn med mig. Kände hur jag började anta färgen röd men jag lyckades försöka hålla mig lugn och sakta kände jag reaktionen försvinna tack o lov. Det är ju så trist att rodna utan egentlig anledning man blir ju rent ut sagt förbannad på sig själv! På den lilla ort jag kommer ifrån finns två mataffärer, jag brukar alltid välja den mindre populära för där är det minst chans att stöta på någon man känner eller någon person från förr som kan tänkas veta något om mig. Jag hör själv hur sjukt detta låter men tyvärr är det så jag fungerar.

Jag har gått hos psykolog några ggr och fått rådet att fokusera på allt runtomkring mig för att vända tankarna/uppmärksamheten från mig själv. Detta är ett ganska bra tips och kan hjälpa i vissa situationer dock får man vara försiktig så man inte går in i det för hårt och riskerar att tappa fokus på vad den andre personen säger till dig. Du kan till exempel tänka på vilket material den andre personens klädsel är tillverkat i, hur det känns att ta på, vilken färg det är på väggarna runt i kring er etc, etc ja ni förstår vad jag menar.

Trevlig helg!