Måndag

Helt vanlig måndag.... otroligt att det redan är den 18 juni. Förstår inte vart tiden tar vägen, den verkligen flyger förbi. Vår yngsta dotter blev redan 2 månader i helgen. Hoppas och ber att mina döttrar ska slippa fightas med det här och drabbas av social fobi,det är verkligen inget man önskar någon annan.

Började läsa boken jag blivit rekommenderad häromdagen, Att välja glädje skriven av Kay Pollak. Har inte kommit så långt ännu då man tyvärr inte får särskilt mycket egen tid med två små. Det lilla bit jag kommit är i alla fall mycket lovande och boken handlar om hur vi med tankens kraft kan förbättra vår tillvaro och vår syn på livet. Detta är något jag tror starkt på för jag har märkt att under perioder då jag tagit mig tid till att tänka eller skriva positiva affirmationer också blivit bätte i den sociala fobin. Den jag oftast använder mig av är: jag kan och jag duger. Jag måste bli bättre på att ta mig tid till detta / komma ihåg för det har en så positiv påverkan att det inte är något man får slarva med!

Jobbiga moment idag? Hmm... svärmor tittade förbi oanmäld. Det kan jag uppleva som mer eller mindre jobbigt det är olika på dagar. Rodnande en gång då hon sa att hon tyckte att jag blivit så smal och att "gravid magen" försvunnit helt. Detta är ju något jag bara ska bli glad över att höra och inte stå som ett fån och rodna. Ahhh blir så trött på mig själv ibland, men men vad ska man göra? Det är väl bara att försöka acceptera sig själv och göra det bästa av situationen. Tror det är viktigt att inte låta ens tankar " slå " ner en alltför mycket.

Midsommar i antågande med stormsteg. Alla högtider kan ju vara mer eller mindre jobbiga för oss med social fobi. Postivit är att man ofta är utomhus på midsommar i alla fall och det brukar ju underlätta. Vi ska spendera midsommarafton med några av de vänner jag känner mig mest trygg och bekväm med om ni förstår vad jag menar.

Jag har berättat för min mor om min fobi och hon har adressen hit så hon kan läsa min blogg. Har dock inte vågat ens nämnt detta för min far. Trots att han har svikit mig så många gånger och inte varit särskilt närvarande i mitt liv är jag rädd för att berätta detta. Tror han skulle se på mig som jag var någon slags alien från yttre rymden innan mina ord sjunkit in. Jag funderar på att ge denna adress till några av mina närmsta vänner, jag menar de borde väl få veta vem jag är till 100% ? Då kanske de skulle förstå varför jag undvikit / undviker vissa saker om jag kan slippa...

Detta var allt för idag. Hör gärna av er.
Natti natti :)