Så ser mina dagar ut, kvällar och nätter ska också tilläggas. Men nu var det ju inte småbarnslivet och bristen på sömn jag skulle skriva om utan något helt annat, själva anledningen till att jag startade denna blogg, nämligen min sociala fobi. Gårdagen innehöll BVC besök med lilla dottern och ett bankbesök. Måste säga att BVC besöket gick hyfsat bra, lite svettig på ryggen när jag gick därifrån men inte alls farligt. Bankbesöket gick inte lika bra, en liten tokvarm lokal gjorde inte saken bättre. Dagis och ICA gick bra. Summa summarum två bra, en hyfsad en dålig, överlag en ganska bra dag dock.
Imorgon är den här, midsommarafton och med den hög ångest för många. Jag sitter med lite feber och är tokförkyld så jag orkar inte riktigt oroa mig vilket är skönt. Som jag skrev tidigare så kommer vi fira med några av de vänner jag känner mig mest "trygg" med. Det får gå som det går, tänker att det bästa är att ta det som det kommer även om det är svårt. Ofta brukar mina tankat vandra iväg i alla falla och bygga upp en rad olika obehagliga scenarier.
Funderar fortfarande på huruvida jag ska ge denna adress till mina närmsta vänner eller inte? Skulle någon snäll själ därute vilja ge mig lite feedback i denna fråga och lägga en kommentar? Skulle bli mycket tacksam. Hur tänker ni kring detta? Vet era närmsta vad ni fightas med vareviga dag?
Tidigare i mitt liv har jag hur tokigt det än må låta haft väldigt sociala jobb med kundkontakt varje dag. För x antal år sedan resulterade detta i att jag blev utbränd. Kombinationen med otroligt hög arbetsbelastning, negativ stress, dålig chef och den sociala fobin gjorde att jag kraschade totalt. Just då insåg jag inte att en del i problemet låg hos mig själv. Klart som fasiken att min fobi också var en del i detta. Tänk er att varje dag sitta vid en disk för att ta emot människor och hjälpa dem och samtidigt vara livrädd att du ska se ett bekant ansikte kliva in över tröskeln. Så fort det kom in någon person som hade minsta lilla anknytning till mig blev situationen otroligt jobbig. Det kunde vara kompisar, expojkvänner, pojkvän, svärföräldrar, personer som på något vis visste vem jag var och vart jag kom ifrån. Rodnaden, svetten och den något mer stressade och fumliga jag infann sig direkt. Önskan om att få sjunka genom golvet var många gånger det jag ville mest av allt.
Hör gärna av er, det skulle jag verkligen uppskatta och tycka vore jättekul.
Trevlig midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar