lördag 2 juni 2012

Mina första blogg rader...

Det är med darrande fingrar och viss nervositet jag skriver detta, jag ska beröra ett ämne jag skäms för och helst gömmer undan. Jag ska skriva helt öppet och ärligt om min sociala fobi, om vardagens olika situationer som kan vara otroligt obehagliga och jobbiga för en person med social fobi.

Jag är 29 år gammal och bor i en by med min sambo och två underbara döttrar. Min fobi kom någon gång i övre tonåren och har sakta eskalerat till vad den är idag.

Denna blogg är tänkt att hjälpa mig och andra som lider av någon typ av ångest. Förhoppningsvis är det någon som kommer läsa om min vardag och kanske höra av sig till mig så vi kan peppa varandra! Det viktiga är nog att inte helt stänga in sig utan faltiskt utsätta sig för de situationer man helst undviker.

Vilka situationer är det då som är jobbiga? Allt mellan himmel och jord men jag börjar med det som är så självklart för många... att öppna dörren på sitt eget hus när det knackar på. Detta kan medföra hjrätklappning, illamående och rädsla för mig.

En lista på andra saker som en social fobiker är rädd för: Luch på jobbet med många kollegor runt bordet, handla mat på affären, ute på stan och springa på någon du har någon som helst anknytning till, muntliga framträdanden, dop, bröllop, begravningar, födelsedagar... m.m ni förstår vad jag är ute efter.

Senaste riktigt ångestladdade händelse för mig var när jag skulle besöka mitt jobb för att via upp vår andra dotter som kom till oss i april. Trots att jag bara varit borta från jobbet ca 2 månader medförde detta besök svettningar, obehagskänslor och hjärtklappning - detta trots att jag ville hälsa på. Men all typ av uppmärksamhet är otäck för en social fobiker.

Hoppas någon därute kommer att följa mig och att vi kanske kommer kunna hjälpa varandra. Tror jag nöjjer mig med dessa rader som mina första blogg rader och skriver mer en annan dag.

Just ja om någon som eventuellt läser tror dig känna igen mig och veta vem jag är - snälla fråga mig när vi ör helt ensamma så slipper jag stå där som en tokröd tomat och vilja sjunka genom jorden. Trevlig helg på er allesammans!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar