Förändringens vind blåser....

I veckan som gått har jag börjat skolan igen, första dagen var jag väldigt nervös men jag påminner er alla tankens kraft är inte att underskatta! Några dagar innan pepprade jag mig själv med positiva affirmationer och övade mig på att lugna mig med tankens kraft och jag tror faktiskt det gav utdelning.

Härnäst som riktigt stor utmaning så fyller jag år snart, jämnt dessutom! Tror jag har någon slags ålders kris, klippte av mig håret o skaffade lugg hos frissan häromdagen. Som tur är blev det riktigt bra o det känns kul med förändring! Jag är inte speciellt förtjust i tanken på födelsedags firande men det går väl som det går, får peppra på med positiva affirmationer o hoppas på det bästa.

I det stora hela så känns livet helt ok just nu, kanske till och med lite spännande. Min träning har börjat ge resultat då jag väger mindre nu än innan barnen. Döm om min förvåning när jag kom i en gammal klänning som jag inte kunnat stängt i bak på något år :)

Hoppas ni har en spännande höst på g!

Sommar och sol och bloggen lider...

Hej på er!

Jag är kass, jag vet att det var LÄNGESEN jag skrev något. Men det är ju bra för min del ett tydligt tecken på att jag mår ganska bra och bevis på att jag njutit dagar på stranden då solen visat sig från sin bästa sida. Häromdagen tänkte jag att det där måste jag ta upp på bloggen och skriva om men nu kommer jag knappt ihåg vad det var, jo nu ploppa det upp när jag precis skulle sätta punkt efter min mening.

Jag var på det stora varuhuset med blå och gul skylt där vi handlar möbler till bra priser och äter köttbullar till ett riktigt bra pris, ni vet vilket. Jag sprang in där för att jag skulle köpa ramar med mått som inte verkar finnas någonstans förresten. På väg förbi restaurangen hör jag en bekant stämma som ropar Hola Senorita! ( En liten hälsningsfras jag och en av mina bästa kompisar kör med i telefonen). Hon var där med sin sambo barn och lite övrig släkt. Trots att det är en av de personer jag är mest bekväm med så var jag inte det där och då. Jag kände att rodnaden höll på att infinna sig och nervös svetten på ryggen kom som ett brev med posten och jag fick svårt att bara vara "vanlig och normal". Det var skönt när jag snackat färdigt med dem och fick gå därifrån i rask takt. Varför ska det behöva vara så här? Blir så sjukt trött på mig själv.

Den stora utmaningen nu för min del är att jag ska börja plugga igen på äldre dar...hjälp! Känner redan nu oro inför första dagen då jag säkerligen ska presentera mig själv inför klassen. Vill inte ens tänka på de muntliga redovisningar jag säkert kommer få genomlida halvt avsvimmad. Nej, så illa hoppas jag att det inte kommer att bli.

Jag hoppas ni som läser haft en behaglig sommar och att ni var och en gjort framsteg i er fobi även om det är babysteps. Minsta lilla ska vi stoppa in i plus banken i hjärnan som kan vara bra för oss med denna fobi att plocka fram någon dag då det kanske inte går som vi önskar.

Natti natti!

Rapport.

Här kommer en liten sammanställning av den passerade helgen. Den var som förväntat mycket rolig men också mycket prövande. Inga värre fadäser att rapportera .... ökad kroppstemp under en kort stund när jag hade jätte många människor omkring mig och risk att springa in i någon gammal bekant men det släppte efter en stund. Jag försökte släppa "upphakningen" på min kroppstemp och rädsla för att springa in i någon och bara befinna mig i nuet och faktiskt titta mig omkring.

Jag hann ju även med lite festligheter med tjejgänget vilket var jätteroligt, det är långt mellan gångerna som vi alla träffas och när vi väl gör det är det så roligt! Senare på kvällen blev det lite dans och jag träffade på en del gamla bekanta. Det gick bra, vilket det brukar göra när jag druckit något glas vin. Alkoholen tar bort ångesten och jag blir den person jag alltid skulle vilja vara, minus berusningen förstås.

Annars går livet sin gång och jag väntar på att min sambo äntligen ska få semester. Fantasin tryter om dagarna vad vi ska hitta på om det inte är badväder.

Hoppas ni har ledigt och njuter av det!

Off guard.

Hoppas midsommarhelgen flöt på bra för er alla. Jag har inget att ta upp angående helgen och det är ju ett tecken på att allt gick bra :)

Idag hände en grej som jag tyckte var jobbig, det blir så fel för mig om jag inte hunnit landa när jag nyss kommit till ett ställe och jag får uppmärksamhet snabbt. Jag for till gymmet för att köra ett pass och direkt i hallen innan jag ens hunnit bytt skor är det två personer som gratulerar mig för framgång i en viss fråga ( lite kryptiskt igen, sorry men så måste det vara ). Jag känner att jag blir nervös, rodnar och får svårt att hitta ord. Jag tror det är för att jag blir tagen så off guard om ni förstår vad jag menar, det uppstår någon slags konflikt i mitt huvud. Ett ställe där jag förväntar mig en sak och så händer något oförutsett som gör att jag får fokus på mig - då blir det jobbigt. Idag hade jag det svårt att kontrollera rodnaden, den levde sitt eget liv, tyvärr blir det ju bara värre när jag tänker att åhh nej nu rodnar jag då intensifieras den ju bara......Jag antar att ni känner igen er. Blir lite deppad när jag får bakslag men det är ju bara att fortsätta kämpa och ta nya tag.

Kommande helg ställs jag inför en av årets mest förhoppningsvis roligaste helg men också jobbigast ur ångest synpunkt. Jag ska till mina hemtrakter.... hua! Undrar varför det är så laddat? Jag har talat med mina kompisar som inte lider av social fobi och även de tycker att det är jobbigt att besöka orten de kommer ifrån, träffa gamla bekanta, gå in på den lokala mataffären med mera.

Ha det bra och njut av sol och värme!

Kryptiskt.

Det här kommer bli ett ganska kryptiskt inlägg eftersom jag inte vill röja min identitet. Jag har engagerat mig i en stor fråga som jag skrivit om förut och vi har faktiskt lyckats påverka till det positiva! Idag på ett ställe var det x antal gulliga människor som ville tacka mig för min insats, väldigt gulligt av dem! Jag fick en blomma och en massa kramar. Det gick ganska bra även om jag har svårt för kramandet men jag har blivit mycket bättre lär jag säga, kroppstempen var också tillfälligt hög. Dagens övning bestod alltså av uppmärksamhet som riktades mot mig av en mindre grupp människor och kramar. Jag som är så blödig blev såklart rörd till tårar.

För tillfället har jag fått en gnutta energi tillbaka så jag far runt huset och fixar med en hel del, lika bra att passa på medans järnet är varmt. Midsommar stundar och med den ångest för många av oss, jag ska tillbringa dagen med några av de människor jag känner mig minst orolig med och det känns skönt. Visserligen ska vi vara på ett ställe mitt på dagen där det kan vara trångt och jobbigt men det får gå för barnens skull. På kvällen ska vi bara grilla och spela något roligt spel hemma, alldeles lagomt midsommar nöje för min del.

Jag önskar er en fin midsommar!

Tillfällig verklighetsflykt.

Igår blev jag hastigt och lustigt bjuden in till stan på vinkväll med två av mina väninnor. Jag hade gått och funderat vad man skulle ta och hitta på till kvällen, jag kände för att göra något men hade samtidigt inte orken eller lusten att bjuda hem folk på middag. Detta var perfekt! Kollade med min sambo om det var ok att jag for iväg med så kort varsel, snäll som han är var det ju inga problem. Jag tänkte innan jag for att det ofta är de gångerna som är helt oplanerade som brukar bli riktigt roliga. När jag satt på bussen in till stan började det dåliga samvetet gnaga i mig, varför vet jag inte riktigt....blir liksom alltid så mer eller mindre när jag åker ifrån familjen. Men jag måste ju få vara bara jag ibland också, få en liten tidsbubbla för mig själv att andas i.

Kvällen blev kanon med mycket snack, skratt, gråt, vin och amatörsterapi hit och dit emellan oss. Tiden rann iväg fort som den gör när man har roligt. Vi bestämde oss för att gå ut och dansa som vi inte gjort på hundra år. Sagt och gjort så drog vi till stället dit vi alltid brukade gå när vi var lite yngre och ute i svängen oftare. Där på ett supertrångt, svettigt dansgolv med musiken dånandes ur högtalarna är jag för en stund en tjej i 20 års åldern igen som inte har några krav på sig eller ansvar för familj och allt vad det innebär, där och då är jag om ens för en liten stund helt fri. Detta mina damer och herrar var en mycket välbehövlig tillfällig verklighetsflykt.

Nu på kvällen har jag avklarat ett gym pass och det gick över förväntan med tanke på den vinkonsumtion som ägde rum igår kväll. Tidigare idag har jag varit på en marknad med min familj och sedan en loppis där jag gjorde ett tokfynd, är så himla nöjd! Ska åka och hämta min nya ögonsten imorgon.

Sov gott allesammans, hoppas ni har en fin helg!

Skakad och berörd.

Är det inte så hon sjunger? Nanne Grönvall i någon låt... jag är förlorad och förförd skakad och berörd.... hjärtat slår så hårt och jag faller mer och mer.

Jag läste något jag inte hade önskat hänt. Jag fick reda på något som gjorde mig skakad och berörd. Vart var jag? Varför glider människor ifrån varandra? Jag sitter här vid köksbordet och önskar att jag hade vart där och kunnat hjälpt min vän, eller att jag åtminstone gjort något för henne i hennes långa oändliga kanske aldrig tar ett slut vandring tillbaka till vad vi kallar "vanliga" livet.

Vardagslunken hör hemma knallar på och det händer inte mycket. Min fobi är hanterbar för tillfället men det kommer dagar då jag är låg och har sämre motståndskraft. Jag var ut och åt med en tjej som lider av samma åkomma och vi snackade av oss lite. Det mötet gick bra som det brukar göra när jag vet att jag ska träffa någon som har samma problem. Just nu skulle jag nog vilja fly livet en stund... jag kommer på mig själv med att fantisera mig bort till stränder långt borta. Visst är det konstigt hur en doft kan förflytta en i både tid och rum? Både konstigt men ack så härligt ibland.

Jag försöker hålla mig flytande och fungerande, har haft lite tryck över bröstet och svårt att andas ibland . Tror det beror på min inre stress gällande framtiden just nu, jag har ingen aning om hur det blir till hösten. Prognosen på mitt jobb ser inte lovande ut, de jobb jag sökt har tyvärr inte gett något men en plats på en utbildning jag sökt har jag i alla fall. Jag har tackat ja så jag antar att jag ska gå den... eller? Om någon bara kunde kliva in i mitt liv och styra upp...tala om för mig det här passar dig, gör så här och så här så blir det bra.

Mina tankar går till min vän ikväll. Om du läser så hoppas jag du kommer ihåg: Per aspera ad astra!

Kram till dig min vän